Fy skäms på mig som har slarvat med bloggandet under de senaste två veckorna. Men jag har inte haft tid eller ork så där har ni hela anledningen. Men jag kan snabbt tala om för er att under Påsklovet har jag varit hemma i Säffle och umgåtts med familjen och tagit en liten resa till Stockholm och hälsat på Andreas och Johanna.
Under min lilla vistelse i Stockholm passade jag och Johanna på att besöka Etnografiska Museet och kollade på ”Vodou” utställningen som var på tillfällig turné. Den var jätteintressant! Man känner till ”Vodoo” men mina tidigare kunskaper om religionen har varit mer från Hollywood och skräckfilmer (Skeleton Key, Prinsessan och Grodan etc.) med vodoodockor med nålar i sig, fanatiska häxmästare, grisgris och Zombies och inte de rent faktamässiga och riktiga ursprunget.
Denna samling kommer ursprungligen från ön Haiti och har samlats in av Marianne Lehmann i försök att bevara denna kultur, historia och visa vad Vodou egentligen betyder för människorna i Haiti och också visa för utomstående vad skulpturerna och föremålen har för syften i religionen.
Vodou, som det egentligen stavas och som beskrivs i utställningen, är en religion med rötter från katolismen, afrikansk och karibiska ursprungs befolknings kultur och religion. Vodou liknar ganska mycket Wicca och andra natur och spritiska religioner och utställningen fascinerade mig verkligen, framför allt Bizangokrigarna; stora, kraftiga, trasdock liknade skulpturer som tjänade som krigare och beskyddare för de fattiga och utsatta. Flesta av dem var ungefär i min storlek och var gjorda antingen i betong eller tyg, hade spegelskärvor i ögonhålorna och riktigt människoskelett insytt i kroppen. Skrämmande men väldigt kraftfulla och spännande!
Vad jag kommer ihåg fanns det tre-fyra utställnings rum. De första två handlade om andarna som finns inom Vodou och deras syften att hjälpa eller skada människan. De två andra rummen hade mer mörker, starkare budskap och flesta av föremålen var skyddade bakom halvt täckande träskivor och avstånd från betraktaren. Detta så vi inte skulle röra dem eller se dem helt och hållet pga. av deras heliga status som bruksföremål till besvärjelser och heliga syften.
Religöst är jag inte men jag respekterar deras kultur och historia och jag beundrar deras verk i estetiskt synvinkel och fann många av skulpturerna väldigt vackra och starka i sitt uttryck som beskyddare och tillbedjan till högre makter.
Jag är verkligen glad att jag fick möjlighet att se utställningen och se andra sidor av Vodou som man inte har känt till tidigare, men också skrota fördomar och andra Hollywood clicheer från mitt medvetande och se den med nya ögon.
0 kommentar(er)
