17:e Mars 2019.
Fattigfällan del II
Jag undrar vilket är det bästa jobbet? Ett jobb där risken för utbrändhet, stress, ond rygg, hot, tårar, ångest och liten pension är minimal?
Enligt dagens sociala medier låter det som all arbetarklass yrken bör undvikas för dom bara leder till fattigpension. Du kan såklart jobba där som sommarvikarie, deltid eller ha det som tillfälligt men aldrig långsiktigt. Det är en varning över att inte göra sin karriär inom denna sektor.
Framförallt inte som vårdbiträde eller personlig assistent!
Även om du gillar ditt jobb, känner att du gör nytta och vill ta hand om dom sjuka, äldre eller personer med speciella behov kommer du i slutändan hamna med utbrändhet, trasig rygg och liten pension. Du kommer trots flera års slit bli en fattigpensionär med knapp stöd alls från staten. Du kommer aldrig bli belönad över din insats utan bli slängd som en använd skurtrasa och om du protesterar kommer du bara bli utskälld eller få en stor medlidsam blick tillsammans med meningen ”Det har du själv att skylla att du inte sparade, vidareutbildade dig eller bytte karriär.” Att jobba vårdbiträde på lång sikt är inget som sociala medier uppmuntrar. Ett jobb som man ser ner på och endast dom hopplösa, lata eller personer med inga framtidsvisioner passar att jobba på sånt ställe.
Vilket jag tycker är väldigt, väldigt tråkigt för jag har både familj och vänner som jobbar inom vården och har gjort det i flera år.
Men borde se dessa yrken med större respekt iställer för bottenjobb.
Såklart är det många människor som gör det. Applåderar biträdena för slit och vilja att hjälpa våra äldre och vill att dom ska få det bättre med högre lön och bättre anställningsvillkor som dom verkligen förtjänar. Många av våra vårdbiträden är det en roll som dom känner sig stolta över trots det är en tuff och stressad bransch. Dom gör det för att ta hand om våra gamlingar som förtjänar det eftersom det var dom som hjälpte till att bygga upp vår Sverige.
Sedan har vi ett yrke som heller Sociala Medier heller inte uppmuntrar att göra karriär i. Social, bistånd och försäkringskassan. Inte som hur karaktären "Beata" beskriver Mumin tanterna på Socialkontoret. Rena häxorna!
Det är också en uppmuntran att aldrig jobba inom socialen för du kommer bara bli betraktad som en jobbig soctant. Trots dom innerst inne vill hjälpa alla dessa människor som befinner sig i nöd kan får dom inte hjälpa dem för att dina högre chefer begränsar dem att ge ordentligt hjälp, vilket i slutändan blir syndabockarna som får utså gråt, hot och frustration. Att bli en ”Mumin” som beskrivs i boken ”Fattigfällan”. Till slut kommer Mumin själv bli ledsen, utbränd och sjuk och tvingas att sluta och försöka hitta ett annat jobb med mindre hopplöshet.
Hur är det frilansarna? Arbetsförmedlingen uppmuntrar många arbetslösa att starta egna företag. Möjligheten att få finansiell stöd från Arbetsförmedlingen under nystart. Tips och råd hur man startar upp företag via verksamt.se, Skatteverket och sedan oändliga antal böcker, vlogg och blogginlägg som ger goda råd hur du kan göra en lysande karriär.
Det är lättare att starta upp företag än tidigare och om du arbetat hårt kan du nå dina mål, men jag undrar hur mycket hjälp och varningar från Arbetsförmedlingen och Verksamt över vad skulle hända om du egenföretagare blir sjuk eller hamnar i konkurs? Som frilansare inom konst, dans, musik och kultur är du extra sårbar om du skulle hamna i knipa och det kan man se ett klart exempel hur det slutade hos karaktären ”Beata”.
Vad gör man då?
Vilket yrke är den bästa på långt sikt investera utbildning, lån och tid på? Där du inte hamnar i utbrändhet, låg lön, trakasserier, respektlöshet, stress och ängslan över framtiden?
Politiker kanske?
Dom kan gör hur som helst, strula hit och dit och måste dom avgå blir deras avgångsbidrag cirka 70-80.00 i månaden i cirka 5 år.
En lyssande ide!
0 kommentar(er)
