2 Läs mer >>
 
 18:e Februari 2017.

Jag har lärt mig så mycket att resa och ta till vara varje möjlighet och upplevelser som kommer under min färd. Du har endast dig själv att ta hand om men det gäller att alltid ha en plan inför nästa resmål. Du kan inte bara tro att du kan köpa en flygbiljett och sticka. Innan jag bestämde för att chansa och sticka till England och spendera vintern där var jag tvungen att kontrollera min reskassa och hur jag skulle ta mig till min värdfamilj. Hur mycket skulle det kosta? Vilka flyg, bussar och tåg gick och vilket var den mest billigaste och lämpligast att använda. Vilka är de extra tilläggen? Tex flygbussarna, tunnelbanan, maten? Saker som man först inte tänker på men som alltid dyker upp under färden.

Jag bestämde mig förra helgen att bege mig hem till Sverige igen. Min reskassa var snart slut och det var dags att komma tillbaka till grå verkligheten. Men först en liten mellanlandning till London och inanda deras puls och lite kultur.

Jag passade på att besöka Camden Market och ta mig litet titt över deras utbud av vintage, second hand och marknadskräp. Sist jag var där var under min klassresa år 2010 med mina forna Gerlesborgs kamrater. Jag minns inte så mycket från det besökte förutom jag hittade en gammal klänning som jag endast har använt två gånger och att vi besökte stadens museer och såg på  musikalen Fantomen på operan. Denna gång fann jag en persikoröd vårjacka för 10 pund. Undrar när jag ska använda den? Jag hade turen med att det inte var "så mycket" folk så man kunde vandra runt utan någon trängsel eller kaos.

 

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 

Mitt flyg gick tidigt på morgon men jag hade turen att få sova över hos Linnea B som bor i stadsdelen Liverpool station street. Hon jobbar just nu som telefonförsäljare och delar lägenhet med en annan tjej som jobbar som sjuksköterska. Det var väldigt snällt av henne att låta mig sova över även att det var lite trångt. Att leva i London är absolut inte billigt och jag frågade lite försiktigt hur mycket deras tvåa kostade i månaden. "Alldeles för mycket!" var hennes svar. Tror henne! Med tanke på hur mycket jag fick betala för mitt rum i Järfälla i Stockholm, är det nog tredubbla i London. Vi tog en öl ihop i ett av grannpubarna och sedan tog vi det lugnt resten av kvällen.

 

 
 
 

Kl 05:15 gick både jag och Linnea upp (hon skulle ut med hundarna. sedan till jobbet, som ligger cirka 1 timmes resa), gjorde inordning oss och begav oss till tunnelbanestationen och tog sedan adjö. Därefter pendlade jag från Livepool-Oxford Circus-Victoria Station till Gatwick flygplats och var framme cirka kl 07:20. Mitt flyg gick inte förrän kl 08:55 så det var gott om tid att checka in, lämna bagaget och äta frukost. Ett gott tips! Åk i god tid! Även om London har ett bra tunnelbanesystem som är lätt att navigera och att ta Gatwick express tar bara en halvtimme, gäller det alltid att ha gott om tid så du inte behöver stressa och jäkta. Var förberedd!  

 

Och jag är nu tillbaka till de gamla, tråkiga Säffle igen. Suck! Redan efter några dagar känner jag urtråkigheten och lusten att dra iväg som fort som fan från staden. Visserligen är det skönt att träffa familjen igen. Mormor blev så glad att se sitt lilla barnbarn igen som har rest runt och sett världen i över sex månader. Jag bjöd henne på goda semlor och hon på kaffe och pepparkakor. Men jag känner att jag måste iväg härifrån. Säffle är en spökstad. Jag minns så tydligt att när jag var liten att Säffle hade betydligt mer utbud och kultur än nu. Vi hade en jättebra bokhandeln som jag ofta besökte för att köpa skolmaterial och Tvillingarna. Vi hade Vero Moda och Zingo, fler kondis butiker, bra marknadstorg och vid Annelundstorget där jag, syrran, mamma och pappa bodde hade vi en fullt fungerade skola, korvkiosk, kondisbutik och matvarubutik.  Nu har vi nästan ingenting.

 

Jag är så glad att jag gjorde denna resa! Jag fick chansen att uppleva saker som jag aldrig skulle få se eller uppleva här i Säffle eller i Sverige. Om jag inte hade gjort det skulle jag ha ångrat det resten av livet. Jag har haft tur med att komma till bra värdfamiljer som har behandlat mig som en del av deras familj. Bjudit mig på utflykter, resor, goda middagar och extrajobb som diskare på en pub eller som barnvakt. Jag hade inget riktigt jobb, fick ej betalt när jag städade gästrum eller gjorde trädgårdsarbete, men det var en upplevelse som var verkligen värt att jobba sex månader gratis för. Jag har levat och mått helt underbart till 1000% .

Skitsamma att jag inte fick betalt, jag hade roligt och fått träffa så många underbara människor med samma passion som jag att njuta av livet. Jag satsade på något som det fanns risk att jag kanske skulle bli besviken. Obehagliga värdar, utnyttjning, ångest, dåligt väder, hemlängtan. Men jag hade enorm tur!

Men nu måste jag leva i verkligheten och hitta ett jobb. Ett jobb som passar min utbildning och alla dessa kunskaper och erfarenheter jag har skaffat genom åren, men också främst mina sex månader utomlands. Hoppas verkligen att det kommer väl till pass!

Kom ihåg! Endast du har bestämmelsen över ditt liv, endast du kan göra någonting åt det och få din längtan och önskningar uppfyllda. Det är ofta kämpigt, svårt, tålamodskrävande och frustrerade och du behöver vänner och familj som stödjer dig, men det är ofta upp till dig själv att göra någonting åt det.

 

 
 
 
 

 

 

Tuffa London & trå...

0 Läs mer >>
10:e februari 2016

Jag har varit förkyld hela veckan och mina planer att besöka Frome blev inte av förrän idag.

Det är otroligt!

Hemma i Sverige får jag väldigt sällan förkylning eller feber men under min resa har jag fått den fyra gånger!

Den första fick jag när jag direkt kom till Akureyri i Oktober. Fick den omedelbart och jag fick ligga och kurera mig i cirka två dagar tills jag var bra nog att börja arbeta och vara mer social. Den andra förkylning var mer lätt och fick den nästan vid slutet av min vistelse i Mid-Vholl. Den tredje fick jag i Coleford, förmodligen av ungarna och all denna stök och röra som dom älskar att ha, också en lätt förkylning men den fjärde var hemsk. Var både trött, hade ont i huvudet och snorig.

 

Men jag mår betydligt bättre nu (förutom en täpp näsa.) och jag tog tillfället i akt att besöka staden Frome idag som ligger cirka tjugo minuter med bilen.

 

Frome har ett mycket gott rykte för vara en rik konst och kultur stad. En stad för konstnärer, illustratörer, hantverkare och hipsters som vill leva för sin konst och jag blev inte besviken. Frome var verkligen en underbar stad att vandra runt i. Den har massor med butiker som sålde lokalt, handgjorda hantverk och konst. Vintage och Second Hand butiker. Caféer som sålde alltifrån vegansk, vegetarianskt, glutenfritt, laktosfritt, lokalt producerat etc.  Detta är verkligen en stad med en mycket aktiv och rikt kulturliv!

 

 
 
 
 
 
 

 
 

Jag hade sedan länge velat besöka staden, mycket dels för att hitta ett jobb så jag passade på att ta med en stor bunt av CV:n och delade ut till höger och vänster och jag besökte även några av design byråerna som har sitt kvarter i Silk Mill Studio. Jag visade upp min portfolio och frågade om dom behöver assistans eller praktikant till sitt företag. Tyvärr hade dom tillräckligt med personal och det var detsamma under mitt försök att hitta ett café eller butiksjobb. Även om Frome är en mycket bra stad att jobba inom kultur är det fortfarande en hård och konkurrensinriktad värld att leva i. Jag fick god kontakt med chefen som sköter om konsthuset Black Swan men tyvärr drivs huset endast av volontärer. Ganska  tråkigt att trots mina försök att hitta jobb inte lyckades. Frome är en sån underbar stad och jag skulle ha tyckt om att bo där. Men vad ska man göra när man inte har fast adress eller de rätta kontakterna?

 

Jag undrar vad jag ska göra härnäst? Min värdfamilj ska snart ut och resa och jag måste snart bestämma vad jag ska göra? Ska jag söka en ny familj, fortsätta mitt jobbsökande eller åka hem?

Frome

1 Läs mer >>
 
 8:e februari 2017.
 
Så himla typiskt!
 
Under halva veckan som har gått har jag varit jätteförkyld och detta är fjärde gången under min resa som jag drabbas. Första gången var i Oktober, hos familjen M i Akureyri. Förkylningen var ganska gräslig och det tog ett tag innan jag mådde bättre. Dom andra två fick jag när jag var i Mid-Vholl och i Coleford, lyckligtvis ganska lätta förkylningar med endast snorig näsa och trötthet. Men fjärde gången som jag nu haft var skitjobbig. Snorig näsa, lock för öronen, trög hjärna som känns som bomull och det enda jag ville var att sova och sova. Man känner sig så sliten, nere och smutsig.
 
Nu känner jag mig betydligt bättre så jag kan ge en kort summering över föregående vecka.
 
 
Förra veckan gjorde jag ett kort besök till staden Bruton som ligger i närheten av Batcombe. Även om staden ligger inte så långt bort rekommenderar jag inte att gå dit till fots för det engelska vägarna här är både små och trånga. Det finns knappt några gångvägar som du tryggt och säker kan promenera och bilisterna här kör som galningar. Tamara, min värd körde mig ner till Bruton och släppte av mig. Först gick jag till konstgalleriet Hauser & Wirth som ligger i närheten av Bruton och tog mig en titt på deras senaste utställning av skulptörerna Elisabeth Frink och Djorde Ozbold.
 
 
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 
 
Därefter begav mig till Brutons berömda Dovecote, en gammal husruin som ligger uppe på toppen av en kulle som tidigare och är fortfarande tillhåll för stadens duvor. Första intrycket är att den ser ganska platt ut. Endast ett fyrkantig torn men om man går närmare kan man se detaljerna. Brutons centrum består mest av en enda lång huvudgata. Butikerna här är mest caféer, restauranger, second-hand och antikvitets butiker och gatan ligger inte så långt ifrån floden Brue. Staden är liten men den har en mycket fin promenad stråk genom huvudgatan och ner till floden och jag hade en någorlunda solig men blåsig dag att traska runt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
Men roligast var att besöka staden Wells!
 
I lördags tog jag, Tamara, James och en av deras vänner en tur till Wells som bara ligger cirka en timme bort. Vädret var perfekt och vi hade turen med att det var marknad inne i Wells centrum och att vi sedan besökte deras stora, berömda katedral.
 
Katedralens insida var jättevacker! Dess arkitektur och symmetri var helt och hållet perfekt. Allt var i harmoni och perfektion. Också hade de en liten, rund Kyrkkatt som vakade över den.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi har inte haft så många soliga dagar just nu i Bruton, under de senaste två veckorna jag har vart här har det mest varit regn och blåst. Vi haft tur med vädret under fasanjakten och besöket till Wells men annars har det varit blött och blåsigt. Kanske därför jag blev sjuk? Allt detta regn och fuktighet. Eller är mitt immunsystem inte den bästa som jag tidigare har trott.
 
 

Bruton & Wells

2 Läs mer >>
31:e Januari 2017

Jag gillar nog Bruton bättre än Coleford. Coleford kände som en liten, sliten by med en stor skog alldeles bredvid som var för lerig och svår att gå runt i.

Jag bor nu lite utanför Bruton, i byn Catcombe och här är både naturen och byn mycket finare. Landskapet är kurvig och grön med många åkrar och ängar och helt perfekt att ta långa promenader med hund flickan Otter.

 

 
 
 
 
 
 

Visst är vädret just nu ganska regnigt och mitt lilla jobb här hos min nya värdfamilj är trädgårdsarbete och hundvaktning innebär att man blir ganska blöt och lerig gör inte så mycket. Jag har tagit med mig tillräcklig med ombyte jag kan slita och lera sönder. Som sagt gillar jag Bruton!

 

Det finns en fin, liten pub här i närheten som heter "The three horse shoes" där man kan ta sig en öl och bit mat. Min värdinna Tamara bjöd mig på en jättegod måltid inne i puben förra veckan. Det var trubadur kväll den kvällen och jag fick också chansen att möta byborna som alla var jättesnälla och önskade mig varmt välkommen.

 

 

 

 
 

Några dagar senare, lördag den 28:e, bjöd Tamara och James (hennes man.) med mig på Fasan jakt.

 

Det var den sista dagen på säsongen och alla i jaktsällskapet var med för att delta. Min roll under dagen var att hålla i en röd flagga och vifta runt med den för att skrämma och vilseleda fåglarna under jakten. Det var två grupper. En grupp som tog hand om stjutningen och en som gick över åkrar och ängar och flaggade.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Detta var en unik chans att se hur fasanjakt går till och se mer av landskapet runt Bruton. Det är striktare regler att gå över tomter och marker här i England men vi hade tillåtelse från ägarna att vara där.

Jag har ingen aning hur vanligt det är med fasanjakt i Sverige, är ingen jakt människa men här i England har fasanjakt pågått i flera generationer och är mycket populär bland engelsmännen. Flesta av fasanerna lever vilt men pga. efterfrågan föder engelsmännen upp dem i stora burar ute på landet. När dom är stora nog släpper dem fria och stjuter ner dem sedan med geväret.

Jag blev paff vid slutet av dagen att se, 105 st fasaner. upphängda på rad. 105 tjutna fasaner på bara en dag!

 

 

Det är rätt många men jag vet att köttet kommer väl till användning. Puben "The thre horse shoes" köpte några dussin till restaurangen, resten delades upp av medlemmarna som deltog. Fasan köttet är mer rosa än vanlig kyckling och smakar mycket bättre. Du kan nog inte få bättre kött eftersom det kommer från fåglar som levt i de fria och ej från kycklingar som har levt i trånga burar. Detta är ur min, naiva, synvinkel. Jag har aldrig varit nära i fasanjakt eller någon jakt tidigare. Att se alla dessa djur och veta vart köttet direkt kommer ifrån är mycket fascinerade. Man är van att se kött antingen som färs eller i stycken, inplastade i förpackningar i matvarubutiker men aldrig se hela djuret.  Men synd över sån vacker fågel.

 

 

Fasanjakt i Bruton

2 Läs mer >>

26:e Janurari 2017.

 Jag befinner mig just nu hos min nya värdfamilj här i utkanten av staden Bruton, Somerset.

Jag kan inte fatta vart tiden har tagit vägen?!

För cirka två dagar sedan var jag och familjen W ute på endags utflykt i skogen Cadgwan som ligger södra delen av Wales. Vi gjorde denna utflykt tillsammans med Rachels väninna Georgia och hennes barn. Dels gjorde vi för barnens undervisning men också att göra lite "Geocaching" i området. "Geocaching" menas att man via några ledtrådar försöka hitta små boxar som andra människor har gömt. Antingen i skogen, i staden eller vid stranden. Dom kan vara var som helst och man ska försöka hitta dem via koder och ledtrådar. Om man hittar en box ska man genast skriva ner sitt namn och datum i en liten bok som ofta finns och sedan lämna en souvenir till nästa upphittare i boxen. Ett kul sätt för barnen att leta och undersöka.

 

 

 

 
 
 
 
 

Inne i skogen Cadgwan finns det också några gamla stenruiner från 1700-1800-talet som tillhörde gruv och skogsarbetare som tidigare bodde där. Det finns inte så mycket kvar av dessa hus men dom är perfekta "Geocach" gömställen. Vädret var bra och vi passade även om att äta lite matsäck som bestod av smörgåsar, frukt, varm choklad och lite kakor. Mums! Vi gick bara cirka 2-3 km men det tog 4 timmar innan vi var klara eftersom vi hade småttingar som tog pyttesmå, små steg och vi letade  efter boxarna.

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Därefter tog vi en tur till kloster ruinen Llanthony Priory som ligger i en av Wales djupare och isolerade dalar "Vale of Ewyas". En mycket vacker ruin och det första som Rue, en av Rachels pojkar sa högt när han först såg ruinen var  "HOGWARTS"!  Och då började alla barnen springa runt med träpinnar och ropa ut alla möjliga slags trollformler mot varandra. Vilket minne dom hade! Dom kunde alla trollformler som finns från Harry Potter världen utantill.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

Det var ett fint avslut av min vistelse i Coleford och hos familjen W. Nu kommer jag under kommande veckorna befinna mig här i Bruton och hjälpa till med både trädsgårds och inomhus arbete hos min nya värdfamilj. Landskapet här är mycket grönare och plattare och från det lilla jag har sett känns Bruton mer idylliskt och finare än Coleford. Det var inte så långt att åka från Gloucester till Bruton, tog endast två och halv timme men jag kan lova er att jag var rätt nervös under färden. Man kan aldrig vara säker förrän man träffar familjen man ska bo hos face to face för att verkligen veta och känna att man har kommit till rätt plats.

 

Och jag har kommit rätt!

Cadgwan & Llanthony

1 Läs mer >>
 
22:e Januari 2017.

Om några dagar kommer jag bege mig till en ny familj som bor nära staden Bruton i Somerset. Jag känner att två och halv vecka hos familjen H räcker för mig. Inget fel på familjen och vi har varit på utflykter men jag känner att jag vill dra mig vidare och se mer av England. Jag vill försöka hitta ett jobb i de mer större städerna än Coleford. Coleford är alltför liten och småtrist och jag vill vara i närheten av större och roligare aktiviteter. Jag har under helgen varit både hus och kattvakt medans familjen varit borta till London. Passat på att koncentrera mig att uppdatera mitt CV och personliga brev samt ta en långpromenad runt Coleford. Vädret då var soligt men lite frostigt och naturen utanför Coleford mycket vacker.

 

 
 

 

 
 
 

Oj, jag glömde nämna att i måndags tog jag tåget till Wales huvudstad Cardiff. Cardiff hade mycket att erbjuda när det gäller butiker och caféer, men främst deras slott och stora park. Jag gick inte in till slottet, inträdesbiljetten var för dyr men jag tog mig en tur runt parken som var jättefin och stor.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

 

Staden Cardiff

1 Läs mer >>

15:e Januari 2016

Över en vecka har gått sedan jag lämnade Stroud och flyttade till min nästa hållplats i staden Coleford. Jag bor hos en familj med tre små söner i deras lilla hus utanför staden. Paret som bor här är trevliga och deras barn snälla men väldig vilda plus dom har två små gulliga katter vid namn Shadow och Ninja. Dom får hemundervisning av deras mamma så deras hem är fylld med böcker, mappar och tecknade bilder över deras lektioner. Hemundervisning är rätt vanligt här i England. Deras skolsystem verkar inte vara helt perfekt i jämförelse med den svenska så därför tar Rachel (min värdinna.) hand om undervisningen och det verkar som barnen inte lider någon brist på kunskap. Jag valde denna familj pga. de verkar vara mycket utåtriktade. Rachel och Ivan (min värd.) älskar att resa och med att ge barnen den bästa undervisningen tar familjen ut dem på utflykter till skogen, museer, slott och endags kurser. Att endast läsa böcker och lära sig ABC hemma räcker inte, dom vill att barnen ska både se och uppleva naturen och verkligheten.

 

 
 
 
 

Jag måste medge att jag finner mitt nya hem både litet och annorlunda. Vi bor i ett ganska lagom, stort hus men de är mindre från L Park och naturen här är inte så vacker som omgivningen runt L Park. Kanske är det för att vädret som just nu är så grått och trist. Har nog blivit lite bortskämd efter har bott så flott och stort. Jag har ju bott betydligt mindre när jag reste runt på Island. Sovit i våningssäng och delat rum med annan tjej i Grabrok. Sovit i ett rum med gamla leksaker och kläder uppe i Akureyri och nere i söder, i Mid-Vholl cottages, hade jag mitt lilla rum precis vid köket som kunde vara lite högljud ibland.   

Mitt nuvarande rum är fint och prydligt, sover i en dubbelsäng och mina hushållsuppgifter är enklare och jag har mer tid att titta runt.

 

 

 

 
 

Förra måndagen tog jag mig en tur till staden Gloucester som ligger cirka en timme med bussen från Coleford. Om man bortser från att Gloucester befinner sig på tredje plats över högst antal mordfall i England, är staden ganska fin. Jag tog mig en tur till Gloucester katedralen där scener från Harry Potter filmerna har spelats in, fantastiskt katedral.  

 

 
 
 
 
 
 

Men mest gick jag runt och fönstershoppade. Det är många butiker som har "SALES" och erbjuder just nu kläder och skor för löjligt billigt pris. Fann en fin tröja för endast 3 pund.

 

Senare under veckan följde jag med familjen både på spelbords träff (i onsdags.) och en liten tur till kullarna Story-Arm och Pen-y-fan i Wales (i fredags.) då vi äntligen fick lite snö och Rachel ville ta vara på möjligheten att låta barnen få åka pulka. Det händer så sällan att västra delarna av England får någon snö pga de ligge för nära Golfströmmen.

 
 
 
 

 
 
 
 
 
 

 

Vi bor inte så långt ifrån Wales så det är lätt att ta bussen eller tåget till en av dess städer och utforska. Jag ska nog göra det en dag. ;)

Coleford och Glouc...

1 Läs mer >>

7:e januari 2017

 

Suck, ingenting varar för evigt, förr eller senare tar din vistelse slut och du måste dra vidare till nästa familj och mot nya äventyr.

 

Igår var min sista dag på L park.

 

Vi kom överens om en månads vistelse när jag först kom till L Park i början av december, ordnade sedan en ny familj som jag ska hjälpa till nu under Januari månad och jag trodde då att en månad skulle räcka.

Men jag önskar nu att den kunde ha varit lite längre.

 

 

Tiden gick alldeles för fort. Jag hade riktigt bra där! Underbar gård och underbara människor. Egen flygel att bo i. Eget rum, kök och toalett och ett värdpar som alltid vara glada, trevliga och tillmötesgående. 
 
 
 

Jag hjälpte till att ta hand om trädgården och trädgårdsgubbarna Lawrence, Adam och Nick var alltid busiga och glada. Framför allt kommer jag sakna gamla gubben Lawrence. Han är en riktigt historieberättare. Kan allting om trädgårdsarbete, skötseln av skog men främst om första och andra världskriget (Arne skulle gilla honom.) och han vet hur han kan fånga sin publik med sin sarkastiska men glada, engelska attityd.

 

 
 
 
 
 
 

Sista dagen visade dom mig hur man högg ner träd i skogen. Mest tittade jag på när Lawrence körde med motorsågen men han visade mig hur man kunde få ner ett träd genom att använda gummipluggar och hammare. Man trycker in dem in i sprickan som man först hugger i trädet och sedan hamrar man in dem tills trädet ger vika och faller. Att hugga ner träd kommer nog aldrig att bli min grej men det var intressant att se hur det går till.

 

Jag kommer sakna Juliet och Dan som alltid ställde upp, bjöd på lunch och middag och välkomnade mig att spendera Julafton med dem och sedan ordande lilla extrajobbet på puben The Woolpack under nyår. Jag kommer sakna ungarna Ava och Caspar. Jag kommer sakna deras goa små vovvsingar Ginger, Reggie, Jackall och Elwood och deras lilla misse Pearl.

 

 
 
 
 
 

Och nu befinner mig just nu i staden Coleford, två och halv timmes bussresa från Stroud. Bor hos en ny familj som jag kommer att hjälpa till att sköta hushållet och barnen. Jag bor nu betydligt mindre än det flotta gården och just nu känns allting så annorlunda, men jag tror att det kommer gå bra. Jag valde den här familjen för de verkar vara mycket utåtriktade. De kör med hemundervisning för barnen och dom tycker mycket om att resa och besöka intressanta platser för att undervisa dem. Det är rätt vanligt här i England så det kommer bli mycket intressant att se när mamman och pappan lära ut barnen om kultur, matte, historia etc.

      

Farväl L Park

0 Läs mer >>
 6:e Januari 2017

 

Äntligen har jag ordentlig Internet på min dator. Detta betyder att det kommer bli betydligt lättare för mig att uppdatera bloggen och lägga upp mina bilder snabbare. Hur det kommer sig är att på L Park var internet mottagningen ganska dårlig. Jag hade möjlighet att komma in på Wi-fi på min mobil och kunde låna ibland familjens dator om jag behöver skriva och lägga upp bilder, men datorn min var det lönlöst trots vi försökte. Vet inte varför men ifafall var den inte trasig när jag nu kom in på annan Wi-fi här i staden Coleford som jag nu befinner mig i.

 Jag kommer här lägga upp lite fina bilder av min lilla utflykt i tisdags 3:e Januari till staden Bath. Bath är välkänd för sina romerska bad och har i flera hundra år varit en populär spaort för de rika. Bath är inte lika stor som London men den är betydlig billigare som turist att besöka, titta runt och shoppa. Vad jag gjorde främst var att fönstershoppa och statsvandra. Jag besökte både deras Katolska och Protestantiska Katedraler som ligger i centrum av Bath, besökte den berömda rondell gatan "The Circus" och köpte en liten biljett för att ta närmare titt av deras klädkollektion i Baths Mode museum. Dom visade kläder som man bar under 1700,1800 och 1900-talet och allting var i original. Inga utklädnings kostymer utan riktiga kläder som man har lyckas att bevara i gott skick. Julpengen jag fick från min familj och av familjen C, spenderade jag på att köpa ett par fina skor, två fina tröjor och lite makeup. Allting på REA så jag gjorde riktiga bra fynd. Synd bara att affärerna stänger tidigt här i England. Dom stänger mellan 17:30-18:00 så då får man skynda sig.   

 

 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 


 
 
 
 
 
 
 
 

Bath

2 Läs mer >>

4:e Januari 2017.

 

Ett nytt år har kommit och jag har ingen aning hur det kommer att gå, låt oss hoppas att 2017 kommer vara bättre än dystra 2016 med sina terroristattacker, sexuella trakasserier på tågstationerna och badhusen, älskade artister som har avlidit och en ny Amerikansk president som ingen vill ha och som alla hatar (Men hur tusan kunde han då bli president då? Valfusk?!) 

 

Det verkar inte lovade...

 

Första timmarna av det nya året har börjat med terrorattack i Istanbul och hemma i Sverige har vi nu en rejäl snöstorm som verkar vara den värsta hittills. Vilken trevlig start av de nya året!

 

För att muntra upp er lite kommer jag visa här lite bilder av min Julafton här hos min värdfamilj C i deras fina gård och vart jag spenderade mitt Nyårsafton.

 

 

Detta var min allra första engelska julafton och jag kan berätta att skillnaden mellan vår svenska julbord med den engelska är ganska stor. I vår lilla familj äter vi alltid Jason frestelse, potatisgratäng, prinskorvar, julskinka, köttbullar, kokta ägg med majonnäs och räkor över, vörtbröd och julmust. 

 

 
 
 
 
 
 
 

 

Hos familjen C var huvudrätten den stekta Kalkonen. 

 

 
 
 

Förutom de tunna skivorna som man köper på Ica har jag aldrig ätit kalkon och när jag såg den för första gången blev jag alldeles häpen över storleken. Kalkonen var nästan fem gånger så stor som en kyckling och mycket mer kött på låren. Man först stoppar in dagen innan juldagen (den 25:e dec.) fyllning inuti kalkonen och låter den stå över natten. På Juldagen stoppar man sedan in Kalkonen i ugnen tillsammans med salt, peppar och lite marinad och låter den ligga där i cirka 3 timmar tills den är klar. Det tar lång tid att förberedda men det är värd mödan. Tillsammans med kalkonen hade vi stekt potatis, kokta grönsaker, tranbärsylt och två flaskor, sött och kall champagne och rött vin. Vi  satte oss ner vid tre tiden på eftermiddagen jag och hela familjen C klanen vid julbordet och började äta. Man var då rätt hungrig och kalkonen smakade härligt. 

 

Till efterätt hade vi den klassiska Julpuddingen!

 

 

Vi åt så mycket vi orkade, men trots det blev det ändå hel del potatis, grönsaker och kalkon kött kvar. Så dagen efter hade vi ytterligare en liten fest, främst vänner till familjen som kom på besök och vi åt då upp resterna av julbordet och spelade sen lite landhockey utanför huset. 

 

 
 
 
 

Dom sista bitarna av kalkonen gav vi sedan till hundarna. Hundar ska också unna sig lite julbord. 

 

 

Dagarna mellan Juldagen och Nyår tog vi rätt lugnt. Jag hjälpte till inomhus men att städa upp julfesten och ta hand om all disk (Vilken tur att dom har diskmaskin.). 

Vi bestämde att jag skulle spendera min nyårsafton på puben "The Woolpack". I utbyte mot en liten nyårspeng hjälpte jag till med att ta hand disken och städningen där.  Under hela kvällen var puben fullproppat med gäster. Vi serverade endast Öl, Vin och drinkar, ingen mat vilket var tur för mig men det var både hett och trångt därinne. Både vid ingången, vid borden, ute på dansgolvet och bakom bardisken var det pullproppat med folk, men det kompenserade med den glada feststämningen och att alla hade roligt. Vi hade en trubadur duo vid pianobordet som spelade klassiska Rock & Roll visor ("Great ball of fire" var en av dem.) och alla satt runt och sjöng med.

 

 

 
 
 
 

Varken någon fylla eller slagsmål utbröt inne på puben utan alla hade det bara roligt och vid nyårsslaget skålade vi allihopa med varsin glas champagne i handen och sjöng den engelska nationalsången. Jag försökte följa med men jag kunde varken sången eller hade röst för den så ofta mimade jag. Trodde jag aldrig att jag skulle fira min nyårsafton inne på en engelsk pub i Stroud. Förra året firade jag hemma i Säffle, denna gång i här England. Vilken resa! 

 

Jag vet och jag håller med att året 2016 inte var något roligt år. Så mycket tragedier, sorg, frustration, ilska och besvikelser. 

 

Men i mitt personliga plan har 2016 varit en av de bästa åren i mitt liv! 

 

2/3 av året var jag ute och reste.

 

Början av året reste jag först till Tyskland, till staden Ahrenshoop och spenderade tre månader som praktikant på konsthuset Kunstlerhaus Lukas. Hjälpte till med konst katalogen, tog hand om konstgalleriet, hjälpte till med vårstädningen och framför allt passade på att besöka alla grannstäder; Rostock, Greiswald, Schwerin, Hamburg, Stralsund, Ribnitz-Damgarten och lilla byn Born. Jag började fokusera mitt konstnärstil till att avbilda originella hus och landskap i akvarell. En ny och svår utmaning för den som sällan tecknar hus men mycket givande. 

 
 

 

 

Efter tre månader åkte jag tillbaka hem till Sverige och sommarjobbade sedan på Västkusten på Siviks camping igen. Denna gång var upplevelsen att jobba där helt tvärtom från när jag jobbade på campingen förra sommaren. Man kan skriva en hel bok över vad jag hörde och såg där. Usch, så mycket ångest, stress, skitsnack och elaka tanter som tror att dom är herran på täppan. Kommer aldrig jobba där igen men det gav mig en nyttig erfarenhet över att det finns människor i världen som medvetet tycker om att trycka ner människor, är manipulativa och kan få en att må mycket dårligt genom tomma hotelser.

 

Vid sommarens slut, var jag glad att lämna campingen och för att lämna alla dessa pessimistiska känslor bakom mig, köpte jag mig en flygbiljett och i början av September drog jag upp till Island för att börja jobba som Workawayer. Mot fri logi och mat hjälpte först jag till på vandrarhemmet Grabrok nära staden Borgarnes under hela September. Sedan hos familjen Malmqvist i staden Akureyri under Oktober månad och under November månad var jag på farmen/vandrarhemmet Mid-Vholl cottages där jag hjälpte med både mjölka kor och städa stugor. Efter tre månader på Island, tog jag sedan mitt pick och pack, tog planet ner till England för att jobba här istället, på den underbara gården L nära Stroud.

 
 

Så för mig har hela 2016 varit ett enda stort äventyr! Ett år jag aldrig kommer att glömma och jag hoppas verkligen att 2017 kommer vara ett lika bra år också. 

 

Du är bara ung en gång. Jag har varken bostad, djur, jobb eller ungar så vem säger att jag inte ska se världen?! Att passa på medan du kan! Jag vet att förr eller senare måste jag finna ett jobb, ett ordenligt jobb. Kanske jag finner den under 2017.

 

Vem vet? ;)         

 

 

 

 

 

Julafton & Nyar 2016

1 Läs mer >>

21:e december 2016



Mitt första intryck av gården L var att jag har kommit till ett SLOTT. Ett spökslott, sagoslott. Ett slott man har endast sett i böcker, filmer och foton, en värld där man kan förvänta sig spöken, gastar, tomtar och troll dyka upp här. Såklart har vi herrgårdar och slott hemma Sverige, men aldrig har jag besökt och bo här och hjälpa till. Spökslottet tillhör familjen Chadwick. Skulptören Lynn Chadwick köpte gården under 1950-talet, tack vare ett stort internationel konstnärspris och familjen har byggt en park som de visar upp Lynns skulpturer i. Det är en mycket vacker park och jag hjälper till att ta hand om trädgårdsarbetet och lite hushållsarbete. Och pricken över i:ett har dom världens goaste husdjur. 


Spökslottet

2 Läs mer >>

11:e december 2016.


Jag bloggar just nu på min mobil pga min PC inte kan nå Wi-fi mottagningen i min nya boende. Wi-fi funkar bra på min mobil men inte datorn. Jag vill härmed meddela att jag lämnat Island och dragit ner till England istället, till staden Stroud och kommer hjälpa till att arbeta främst med trädgårdsarbete på den stora gården Lypiatt Park.


 Jag åkte från Island den 1:e december med Norgwegian och mellanlanade först i storstaden London. Ville först se staden och ha lite andrum innan jag träffade min nya familj.

 Med hjälp av Air bnb hyrde jag ett rum för två nätter i förorten Clapham hos ett par. London är dyr plats men jag hyrde rummet för ett bra pris och den var både fräsch, fin och prydligt och detsamma var för köket och badrummet jag fick använda. Clapham är ett hyggligt område att leva i men det tog en liten stund att ta sig upp med bussen till centrum pga trafiken. Men jag tog mig upp först till museet Tate Britain och beskådade deras klassiska verk av Rossetti, Millais och Turner. 

Jag besökte museet för cirka 6 år sedan med Gerlesborgs skolan så det var inga problem att ta sig runt London och efter Tate besökte jag sedan National Gallery som jag också har besökt. Kul att se gamla godingar igen men för att se nånting nytt passade på att besöka de berömda Tower of London, slottet som är känd för sina fängelsehålor och där dom förvarar kronjuvelerna. Inte billigt att betala inträdesbiljetten men det var värt det. 

På kvällen träffade jag sedan Linnéa B och vi åt lite middag ihop på en vegan restaurang vid namn Tibis. Mycket god mat där. Dagen efter tog jag sedan tåget till Stroud. Som vanligt var jag lite nervös, man kan aldrig veta vad för slags familj man hamnar även om dom låter bra i sin annons på workaway hemsidan. Men jag kan lova er att första träffen med Juliet och första glimten av huset gjorde mig inte besviken! 

Skriv inläggstext 

Welcome to England