Veronica Sandahl

Vernissagedags på Neues Kunsthaus

28:e Februari 2016.

 

Denna vecka har jag varit fullt upptagen med att hjälpa till med Vårens första grupputställning inne på Neues Kunsthaus. Jag har hjälpt till att plocka ner och städa undan den gamla utställningen, tagit bort alla spikar, suddat bort konstiga poesi texter som var skrivna i blyerts direkt på väggarna och sedan måla bort med vitt färg. Täppa igen alla spikhål som blev kvar efter vi tog ner alla tavlor med gips och sedan sopa och moppa ordentligt rent på golvet. Sedan var det att välkomna dom nya konstnärerna och hjälpa till att hänga upp deras verk på de ny rena väggarna. Mycket stohej och stress har det varit med vi har haft trevliga middagar tillsammans inne i galleriet.

 

 
 

Det kom många gäster till Vernissaget, många var bekanta till Gerlinde, Iris och Reinhard men också konstnärernas familjer och själva Ahrenshoops borgmästare var där och öppnade utställningen. Det var mycket tal, applåder, posei som lästes upp av författaren Silke Petters och sedan serverades lite vin och snacks. Många var intresserade att köpa böcker, konstglas, vykort och också vår nya katalog som visar Vårens utställares verk. Jag hjälpte så gott det gick med att servera, ta betalt och hjälpa till med städningen. Det var mycket folk i rörelse men kvällen blev mycket lyckad. Det är kul att det kom så mycket människor som vill titta på utställningen och uppskattade den.

 

 
 
 
 

Själva gruppsutällningen består av: Tino Bittner, Franziska Podszuck, Gudrun Poetzsch, Stefanie Riech, Grit Sauerborn, Anne Sewcz, Christin Wilcken och Miro Zahra

 
 
 
 
 
 
 
 

 

Och sjävklart fanns det en Svensk konstnär med i gänget, Vera Ohlsson.

 

 

 

Många av konstnärerna kände jag igen från mitt arbete med biografilistan så det var intressant att få möta dem personligen.

Vårstädning och Katalogen

20:e Februari 2016.

 

Jag har varit i Ahrenshoop mer än en månad nu, förra helgen, på Alla Hjärtans Dag för vara exakt. Jag kan inte tro vad tiden går så fort! Jag har blivit van att höra det tyska språket jämnt och ständigt och jag försöker så gott jag kan att plugga på mina glossor och utrycka det enklaste meningarna till att börja med. Det var inte lätt i början men jag börjat bli mer och mer säker att uttala fraserna och orden rätt.

Denna vecka har jag mest varit i Neues Kunsthaus, men förutom att sköta om galleriet har jag fått i uppdrag att städa och sortera alla deras böcker, kataloger och konstverk uppe på andra våningen. Neues Kunsthaus har fått nya ägare och vi passar på att göra en vårstädning. Inte lätt när man har så mycket böcker och kataloger som behöver sorteras, läggas undan på vinden och placera dem på bokhyllan under rätt datum och innehåll. Tungt arbete att ha famnen full med böcker, gå upp och ner till vinden på den branta trappstegen, men gick bra och det är kul att få det lite mer ordnat och dessutom lite omväxling. Jag fick också uppgiften att kratta bort all löv på galleriets framsida där ingången ligger. Det var inte lite löv som hade ramlat ner så det tog en liten stund och efter 3 stora påsar med löv och kvistar blev det äntligen klart. Puh!

 

Katalogen som jag har hjälpt att skriva biografin listan över dom kommande stipendiaterna till har nu äntligen tryckts. Den är väldigt fin printad och mitt namn står med på sista sidan tillsammans med dom andra medarbetare på Kunstlerhaus Lukas. Känns jätteroligt att ge mitt bidrag till arbetet men det var tröttsamt och hårt arbete att skriva biografin (Från tyska till engelska) och Gerlinde fick korrekturläsa och ta hand om fin detaljerna i texten men hon blev nöjd med mitt arbete.

 

 

 

 

 

Idag är det inte sån härligt vårdag som det har vart under resten av veckan. Det är grått, blåsigt och regnigt så man är inte särskild sugen på att gå ut. Men jag passade på under tisdag eftermiddag att ta en tur med cyklen till Born. Born ligger en liten bit bort från Ahrenshoop och om man tar strandvägen har man en fantastisk utsikt och låg, plan väg att åka på. (Vilket efter ett tag blev ganska tråkigt att se den långa grusvägen sträcka sig kilometer efter kilometer framför sig.)

 

 
 
 
 

Det var underbart väder ute och när jag äntligen kom till Born, råkade jag finna en fantastisk klätterställning mitt ute i skogen. Detta var inte vanlig anordning anpassad för barn utan för vuxna som älskar att klättra och ta sig över avancerade hinder i olika variationer. Jag blev omedelbart faschinerad och sugen på att pröva. Det såg så spännande ut även om jag har lite höjdskräck skulle jag gärna vilja prova. Undrar när dom öppnar den?

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Born är ganska liten stad, nästan som Ahrenshoop men har en mycket vacker sjöutsikt över Saaler Bodden och husen här är jättesöta. En av dem hade blåa fårstatyer ute på tomten. Undrar vem är konstnären?

 

 
 
 
 
 

 

 När jag skulle åka hem igen tog jag en annan rutt som ledde mig igenom en skog som tog mig raka vägen tillbaka till Ahrenshoop. Jag var lite nervös att möta främlingar, älgar eller vildsvin men det gick bra och skogen var inte så stor.

 

 
 
 

Undrar vad nästa vecka kommer att se ut?

Resan till Stralsund
 
9:e Februari 2016.

 

Idag är jag ledig från praktiken, jag kommer istället jobba under helgen på Neues Kunsthaus så därför passade jag på att besöka staden Stralsund som ligger österut från Ahrenshoop.

 

Resan ditt tog lite längre än till Rostock. Först tog jag bussen till Ribnitz-Damgarten West och sedan tåget därifrån till Stralsund. Själva centrumet låg en liten bort från tågstationen men det var inga problem att promenera ditt. Jag var först orolig om det skulle bli regn eftersom väderleken sa att det skulle komma lite småskurar, men det blev en solig dag istället.

 
 
 

 

 
 

Stralsund är betydligt vackrare stad än Rostock. Nybyggda bostäder och gamla hus som verkar ha stått där i evigheter stod  tätt sida vid sida med varandra och alla gator var kullerstens lagda. Visste ni att Stralsund en gång tillhörde Sveriges territorium fram till 1815 och har därför några svenskklingande gator runt om i staden. Det har Arne P berättat för mig, också att Stralsund är känd för sin kyrka St Marys Church eller Marienkirche som den egentligen heter och jag passade då när jag väl var i Stralsund att besöka den.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det var verkligen häftigt att gå in i kyrkan, taket låg verkligen högt upp så man fick riktigt böja nacken för att se ordentligt. Byggd under 1298 i gotiskt stil var kyrkan mellan 1625-1647 den största bygganden i världen på cirka 151 meter. Idag efter flera renoveringar, ombyggnader sträcker sig tornet nu endast 104 meter över marken. För en liten peng är det fullt möjligt att ta trapporna och gå upp till toppen av tornet för att beskåda utsikten. Men det gäller först att ha bra kondition eftersom trapporna är både branta och många så det känns som en liten evighet att komma upp till tornet och sedan gå uppför alla dessa små trätrappor.

 

 
 
 
 
 
 

När man väl kommer till mitten av vägen, till våningen där kyrkklockorna finns, kan man först se en liten glimt av staden i några av dom små gluggarna där. Redan där kan man få lite yrsel och lite oro över om kyrktornet verkligen är stabil, att den kanske kommer rasa samman vilken ögonblick som helst (Vilket är lite löjligt jag vet, eftersom tornet har ju klarat av både blåst, vind, regn och turister tidigare så varför inte mig.). Det var rätt blåsigt däruppe, man hörde vinden vina igenom gluggarna och det kändes lite läskigt när man steg för steg gick högre upp i trapporna som blev att mindre. Väl uppe på toppen vågade jag knappt kliva ut och titta på utsikten.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vinden blåste hårt och det enda skydd och stöd man hade var järnrören man kan kunde hålla i när man gick runt. Det fanns inga fönster så man var total skyddslös av vinden som nästan ville blåsa bort en men utsikten var fantastisk vackert. Man kunde ser flera mil bort. Nästan se Stralsunds skärgård och vid nordväst Danmark-Lollad. Utsikten var verkligen värt alla oändliga, branta trappsteg och höjdskräcken och att ta sig tillbaka ner gick mycket fortare än det tog att ta sig upp och det kändes sedan ganska skönt att komma ner till jorden igen.  Därefter gick jag vidare i min stads tur av staden.

 

 

Stralsund har verkligen bra butiker och bagerier men jag shoppade inte så mycket den här gången, bara lite småsaker och eftersom jag inte kunde finna någon bageri som sålde Semlor (Det är fettisdagen idag.) bestämde jag mig för att pröva Schmalzkuchen istället. Friterade deg bollar beströdd av vaniljsocker som man äter i strut. Jättegott!

 

 

Jag fann när jag strosade runt en gammal klosterruin som heter Johanniskloster. Grinden var tyvärr stängd men jag kunde ta lite foton av insidan av ruinen.

 

 
 
 
 

Solen sken hela och det var ganska mycket folk på gatorna, säkert ännu flera under sommaren och vid fem tiden tog jag tåget tillbaka hem igen. Det var min lilla tripp till Stralsund. Vem vet om jag kommer besöka den igen eller jag kommer besöka en annan stad nästa gång jag blir sugen att resa runt.