Veronica Sandahl

vår stop-motion film: John Smith
26:e Februari 2011.

Jag har nyss upptäckt på facebook att vår stop-motion film "John Smith" som jag Angelica, Sam, Niklas och Emma gjorde i höstas har äntligen kommit upp!

Det har varit problem att visa upp filmen tidigare men nu har den äntligen kommit upp på youtube! :)

VISST ÄR DEN BRA!!!

Tack ska du ha Lars! :)

Att gå med Magdalena Rapala

25:e Februari 2011.

 Det är inte direkt att man har varit särskilt kreativ den här veckan, snarare haft mer filosoferande funderingar när man under tis-fre haft långpromenader med klasskamraterna och med gästläraren Magdalena Rapala i sällskap.



Vad vi har sysslat med är enkelt vart ute och GÅTT!




Nu tycker ni att , att bara och ingenting annat låter ganska trist och vad är egentligen för mening diskutera gåendets betydelse inom kulturen och konsten etc. och ni tycker jag borde ha ägnat veckan åt att måla istället så vill jag protestera!



Jag kände att fick mycket av kursen och det fick mig att inse hur mycket egentligen man missar om man bara tänker på framtidens sysselsättningar (Jag måste hinna med bussen, hur mycket är klockan, jag undrar om jag måste etc) eller andra tankar som hindrar en att vara med i nuet och vad som finns runt omkring en.  


 Kursen handlande om själva gåendet inom konsten, litteraturen och samhället. Att kunna beskriva i detalj vad vi pratade om skulle bli alldeles för komplicerat och tråkigt. Men kort sagt har gåendet ett mycket bredd fält för olika betydelser och handlingar inom historien.



Att gå
kan vara för att protestera och demonstrera för olika ändamål. (Protestmarsch, demostrations tåg) Att visa att jag är med och deltar för något jag tror på eller gillar/ogillar.

Att gå för att göra en vandring till en helig ort/tempel. (Pilgrimsfärd.)

Att gå för att ta sig genom olika hinder eller upptäcka nya saker som man aldrig sett förut. (Upptäcksfärd, fotvandring.) (Också som metaforisk betydelse.)

Att gå kan vara ett sätt att försöka ta det lugnt, minska ner stressen och motionera. (Jogging, meditation.)




Och sedan att under processens kan utveckla nya tankar, öppna sina sinnen och se världen i nya perspektiv.  (Helt enkelt ta av dig hörlurarna och se hur vägen du tar till och från skolan ser ut. Att riktigt se!)


Visste ni att meningen ”att gå på gatan” har helt olika betydelser för en man och kvinna. I vissa länder är det förbjudet för kvinnor att bevistas utanför hemmet ex när kvällen kommer eller under en viss period och bara männen får vistas när mörkret faller.  Om man vänder sig till median, serier, tv etc. är gåendet hos kvinnan ofta sensuellt och utmanande. Kvinnan bär högklackat, vikande och förföriskt medans mannen tar mer soldataktiga och dominerande kliv.



  "Sedan dada-rörelsen i början av seklet har gåendet varit ett sätt att ambulerande söka
förändra perspektiv – sitt eget såväl som andras. För situationisterna, (1958-1969), blev la dérive – den planlösa vandringen, driften – en form för att se staden på nya sätt och för att förändra seendet, men också en protest mot rådande samhällssystem och strukturer."

(http://www.natverkstan.net/paletten/inledning.htm)




Konstnärer och författare har utnyttjat gåendets kraft till visualisera det i sin litteratur och verk.  Ex Skansen målningarna  och Olga Tokarczuks bok ”Löparna” (som vi fick möjligheten att läsa en text ifrån.)

Men det viktigaste var att Magdalena tog ut oss på rejäla promenader ute i det kyliga vintervädret. Visst, jag var lite skeptisk på uppgiften i början. Jag går bokstavligt cirka fyra km varje dag till och från skolan och att ta en promenader med klassen skulle inte vara så stor skillnad med vad jag gör varje morgon.

Men mina åsikter ändrades sedan. Inte bara att vi gick runt i områden som jag aldrig har gått förut, jag hade inga hörlurar på mig för att stänga av verkligheten och utan musik i öronen blev allting annorlunda!

Man hörde tystnaden (Vi fick absolut inte prata under promenaden, alla skulle vara tysta och vi fick fritt välja om vi hur snabbt och långsamt vi skulle gå.) och efter ett tag började man riktigt se sig omkring. Först var vi i en tät klunga men sedan blev vi mer utspridda på vägen. Det kunde vara flera meter emellan en person och en annan och en del vågade att testa gränser ex att gå på åkern istället på vägen. Vi var helt tysta och alla var i sin egen lilla värld men ändå medvetna.

Den första vandringen (I tisdags.) gick vi runt strandkanten ovanför skolan och den var väldigt härlig. Vi gick ibland över klippor, förbi gamla båthus och stannande ibland och beundrande utsikten över viken. Det var ibland lite svårt att gå på vissa ställen, man fick gå försiktigt över hal is eller klättra men det var roligt. Men kallt!




lena ute på vandring



Andra vandringen skedde i onsdags men den var inte roligt att gå på. Mycket pga. av att vi gick mest på  vanlig väg raka sträckor hela tiden.

Men den tredje vandringen var den mest spännande och utmanande av alla! Från Svenneby gick jag raka vägen till Hamburgssund, tog sedan lillfärjan till Hamburgö, gick runt på ön och sedan tillbaka hem! Aldrig har jag gjort en sån lång vandring till fots! (Det du Lena vilken kondis din systerdotter har! ;) )


Undrar hur många mil jag gick sammanlagt?


Det som mest fascinerade mig under färden var hur mycket jag tog till mig på så kort tid. När jag vandrande och inte kollade på klockan eller lyssnade på musik, kändes som tiden gick mycket långsammare. Även om jag gick rask takt på väggarna eller klättrade uppför berg som en riktig bergsklättrare gick tiden så långsamt och det kändes att man alltid hade vandrat i en evighet! Konstigt?

Men det som var mest roligast var att nå upp till toppen efter en lång klättring. På Hamburgö klättrade jag upp på vissa bergstoppar och hade världens bästa utsikt över hela Bohuslän. Det var en slags belöning och njutning för mig att se så vackert landskap!

Så säg inte att jag inte lärde sig nånting när man gick och promenerade ute i kylan! För det gjorde jag och jag tyckte att det var roligt att gå på upptäcksfärd och se nya platser! :)










Anneli Furmark på Gerlesborg

 

19:e Februari 2011.



Denna vecka har vi fått testa på att teckna serier och haft Anneli Furmark som gästlärare och föreläsare.



Hon är verksam serietecknare, faktiskt en av de främsta serietecknarna i Sverige, och hon studerade  först på Gerlesborg under 90-91 (Första året i Stockholm och den andra i Bohuslän.) och senare i Konstskolan i Umeå.


 Före hon började teckna serier, var hon mycket inne på det fotorealistiska konst och flesta av hennes tavlor under den tiden innehåller hus och byggnader där ljuset (Från solnedgångar eller neonljus.) reflekterar i fönstren och på husväggarna . Framför allt gamla frikyrkor och vanliga bostäder målade hon mycket av.

 2001 började hon att skriva ner text i sina tavlor och använda en enklare stilformat i sin konstskapande. Bit för bit började hon göra sina verk mer serietecknat form och en del undrade om hon hade övergett måleriet och gått helt till bara serier.



”Varför kan man inte ha text i tavlan, utan att det blir en serie/illustration?” 
Undrade hon. Varför kan man inte både text och bild tillsammans vara konst?



(
Och jag håller med henne! Att ha både text och bild tillsammans kan också betraktas som slags konst som kan visas upp på väggen, inte bara som illustration som bara passar in i serieböcker och i bokhyllan. Jag tycker att det blir lite roligt om det finns något spännande eller intressant text med i tavlan som kan lyfta fram tavlans innehåll och ge den lite mer djup.)



År 2002 kom hennes första serie ”Labyrinterna, och andra serier” ut från Optimal press.

Vi hade redan innan sett fram emot att ha Anneli Furmark om gästlärare.  Hennes berömda seriebok ”Fiskarna i Havet” finns inne i materialboden och nästan hela klassen har läst, lånat runt låneboken eller köpt den.



Historien handlar om Helen, en ung konststudent som studerar på en förberedande konstskola under början av 90-talet. Bokens innehåll är i slags dagboksformat och genom serien får vi följa Helens konst och kärlekstrassel under terminen.  Boken är en blandad mixning av Annelis fem år som konstelev på olika konstskolor bl.a. Gerlesborg skolan och serien är mycket vackert illustrerad med akvarell och Quash. Men framför allt skolan och miljön som huvudkaraktären vistas i, ligger mer eller mindre i Bohusläns västkust! ;)  



Miljön är perfekt illustrerad! Bergen, landskapet, havet och nätternas becksvarta mörker! Stilen är enkel men väldigt fin gjord med hjälp av dova och lite mörka akvarell färger.
Man känner så väl igen sig när man ser bilderna!


Fiskarna i havet


Som gästlärare under veckan, gav hon oss tre uppgifter som vi skulle försöka teckna upp i serieformat. 1. Teckna din kompis dröm/mardröm. 2. Teckna en kort serie utifrån en mening. 3. Teckna ditt minne från din bästa sommar, värsta jobb etc (denna uppgift var ganska fritt.)



Det var tufft att hinna med att göra dessa uppgifter på så kort tid men jag lyckades att rita ner några enkla serier och vi fick verkligen lära oss hur man skulle rita en serie på rätt sätt. (Dvs Börja från vänster till höger och arbeta dig sedan nedåt.)


Jag ska berätta mer om det i nästa blogg!



Men jag rekommenderar verkligen att ni läser serien "Fiskarna i Havet"!





De böcker som hon har skrivit är:

”Labyrinterna, och andra serier av Anneli Furmark. (Självbiografisk.) 2002

”Amatörernas afton” 2004

”Jamen förlåt då” 2007

”August och Jag” 2009

”Inland” ?

"Fiskarna i Havet" 2010.