3 Läs mer >>
26:e Februari 2011.

Jag har nyss upptäckt på facebook att vår stop-motion film "John Smith" som jag Angelica, Sam, Niklas och Emma gjorde i höstas har äntligen kommit upp!

Det har varit problem att visa upp filmen tidigare men nu har den äntligen kommit upp på youtube! :)

VISST ÄR DEN BRA!!!

Tack ska du ha Lars! :)

vår stop-motion fi...

2 Läs mer >>

25:e Februari 2011.

 Det är inte direkt att man har varit särskilt kreativ den här veckan, snarare haft mer filosoferande funderingar när man under tis-fre haft långpromenader med klasskamraterna och med gästläraren Magdalena Rapala i sällskap.



Vad vi har sysslat med är enkelt vart ute och GÅTT!




Nu tycker ni att , att bara och ingenting annat låter ganska trist och vad är egentligen för mening diskutera gåendets betydelse inom kulturen och konsten etc. och ni tycker jag borde ha ägnat veckan åt att måla istället så vill jag protestera!



Jag kände att fick mycket av kursen och det fick mig att inse hur mycket egentligen man missar om man bara tänker på framtidens sysselsättningar (Jag måste hinna med bussen, hur mycket är klockan, jag undrar om jag måste etc) eller andra tankar som hindrar en att vara med i nuet och vad som finns runt omkring en.  


 Kursen handlande om själva gåendet inom konsten, litteraturen och samhället. Att kunna beskriva i detalj vad vi pratade om skulle bli alldeles för komplicerat och tråkigt. Men kort sagt har gåendet ett mycket bredd fält för olika betydelser och handlingar inom historien.



Att gå
kan vara för att protestera och demonstrera för olika ändamål. (Protestmarsch, demostrations tåg) Att visa att jag är med och deltar för något jag tror på eller gillar/ogillar.

Att gå för att göra en vandring till en helig ort/tempel. (Pilgrimsfärd.)

Att gå för att ta sig genom olika hinder eller upptäcka nya saker som man aldrig sett förut. (Upptäcksfärd, fotvandring.) (Också som metaforisk betydelse.)

Att gå kan vara ett sätt att försöka ta det lugnt, minska ner stressen och motionera. (Jogging, meditation.)




Och sedan att under processens kan utveckla nya tankar, öppna sina sinnen och se världen i nya perspektiv.  (Helt enkelt ta av dig hörlurarna och se hur vägen du tar till och från skolan ser ut. Att riktigt se!)


Visste ni att meningen ”att gå på gatan” har helt olika betydelser för en man och kvinna. I vissa länder är det förbjudet för kvinnor att bevistas utanför hemmet ex när kvällen kommer eller under en viss period och bara männen får vistas när mörkret faller.  Om man vänder sig till median, serier, tv etc. är gåendet hos kvinnan ofta sensuellt och utmanande. Kvinnan bär högklackat, vikande och förföriskt medans mannen tar mer soldataktiga och dominerande kliv.



  "Sedan dada-rörelsen i början av seklet har gåendet varit ett sätt att ambulerande söka
förändra perspektiv – sitt eget såväl som andras. För situationisterna, (1958-1969), blev la dérive – den planlösa vandringen, driften – en form för att se staden på nya sätt och för att förändra seendet, men också en protest mot rådande samhällssystem och strukturer."

(http://www.natverkstan.net/paletten/inledning.htm)




Konstnärer och författare har utnyttjat gåendets kraft till visualisera det i sin litteratur och verk.  Ex Skansen målningarna  och Olga Tokarczuks bok ”Löparna” (som vi fick möjligheten att läsa en text ifrån.)

Men det viktigaste var att Magdalena tog ut oss på rejäla promenader ute i det kyliga vintervädret. Visst, jag var lite skeptisk på uppgiften i början. Jag går bokstavligt cirka fyra km varje dag till och från skolan och att ta en promenader med klassen skulle inte vara så stor skillnad med vad jag gör varje morgon.

Men mina åsikter ändrades sedan. Inte bara att vi gick runt i områden som jag aldrig har gått förut, jag hade inga hörlurar på mig för att stänga av verkligheten och utan musik i öronen blev allting annorlunda!

Man hörde tystnaden (Vi fick absolut inte prata under promenaden, alla skulle vara tysta och vi fick fritt välja om vi hur snabbt och långsamt vi skulle gå.) och efter ett tag började man riktigt se sig omkring. Först var vi i en tät klunga men sedan blev vi mer utspridda på vägen. Det kunde vara flera meter emellan en person och en annan och en del vågade att testa gränser ex att gå på åkern istället på vägen. Vi var helt tysta och alla var i sin egen lilla värld men ändå medvetna.

Den första vandringen (I tisdags.) gick vi runt strandkanten ovanför skolan och den var väldigt härlig. Vi gick ibland över klippor, förbi gamla båthus och stannande ibland och beundrande utsikten över viken. Det var ibland lite svårt att gå på vissa ställen, man fick gå försiktigt över hal is eller klättra men det var roligt. Men kallt!




lena ute på vandring



Andra vandringen skedde i onsdags men den var inte roligt att gå på. Mycket pga. av att vi gick mest på  vanlig väg raka sträckor hela tiden.

Men den tredje vandringen var den mest spännande och utmanande av alla! Från Svenneby gick jag raka vägen till Hamburgssund, tog sedan lillfärjan till Hamburgö, gick runt på ön och sedan tillbaka hem! Aldrig har jag gjort en sån lång vandring till fots! (Det du Lena vilken kondis din systerdotter har! ;) )


Undrar hur många mil jag gick sammanlagt?


Det som mest fascinerade mig under färden var hur mycket jag tog till mig på så kort tid. När jag vandrande och inte kollade på klockan eller lyssnade på musik, kändes som tiden gick mycket långsammare. Även om jag gick rask takt på väggarna eller klättrade uppför berg som en riktig bergsklättrare gick tiden så långsamt och det kändes att man alltid hade vandrat i en evighet! Konstigt?

Men det som var mest roligast var att nå upp till toppen efter en lång klättring. På Hamburgö klättrade jag upp på vissa bergstoppar och hade världens bästa utsikt över hela Bohuslän. Det var en slags belöning och njutning för mig att se så vackert landskap!

Så säg inte att jag inte lärde sig nånting när man gick och promenerade ute i kylan! För det gjorde jag och jag tyckte att det var roligt att gå på upptäcksfärd och se nya platser! :)










Att gå med Magdale...

0 Läs mer >>

 

19:e Februari 2011.



Denna vecka har vi fått testa på att teckna serier och haft Anneli Furmark som gästlärare och föreläsare.



Hon är verksam serietecknare, faktiskt en av de främsta serietecknarna i Sverige, och hon studerade  först på Gerlesborg under 90-91 (Första året i Stockholm och den andra i Bohuslän.) och senare i Konstskolan i Umeå.


 Före hon började teckna serier, var hon mycket inne på det fotorealistiska konst och flesta av hennes tavlor under den tiden innehåller hus och byggnader där ljuset (Från solnedgångar eller neonljus.) reflekterar i fönstren och på husväggarna . Framför allt gamla frikyrkor och vanliga bostäder målade hon mycket av.

 2001 började hon att skriva ner text i sina tavlor och använda en enklare stilformat i sin konstskapande. Bit för bit började hon göra sina verk mer serietecknat form och en del undrade om hon hade övergett måleriet och gått helt till bara serier.



”Varför kan man inte ha text i tavlan, utan att det blir en serie/illustration?” 
Undrade hon. Varför kan man inte både text och bild tillsammans vara konst?



(
Och jag håller med henne! Att ha både text och bild tillsammans kan också betraktas som slags konst som kan visas upp på väggen, inte bara som illustration som bara passar in i serieböcker och i bokhyllan. Jag tycker att det blir lite roligt om det finns något spännande eller intressant text med i tavlan som kan lyfta fram tavlans innehåll och ge den lite mer djup.)



År 2002 kom hennes första serie ”Labyrinterna, och andra serier” ut från Optimal press.

Vi hade redan innan sett fram emot att ha Anneli Furmark om gästlärare.  Hennes berömda seriebok ”Fiskarna i Havet” finns inne i materialboden och nästan hela klassen har läst, lånat runt låneboken eller köpt den.



Historien handlar om Helen, en ung konststudent som studerar på en förberedande konstskola under början av 90-talet. Bokens innehåll är i slags dagboksformat och genom serien får vi följa Helens konst och kärlekstrassel under terminen.  Boken är en blandad mixning av Annelis fem år som konstelev på olika konstskolor bl.a. Gerlesborg skolan och serien är mycket vackert illustrerad med akvarell och Quash. Men framför allt skolan och miljön som huvudkaraktären vistas i, ligger mer eller mindre i Bohusläns västkust! ;)  



Miljön är perfekt illustrerad! Bergen, landskapet, havet och nätternas becksvarta mörker! Stilen är enkel men väldigt fin gjord med hjälp av dova och lite mörka akvarell färger.
Man känner så väl igen sig när man ser bilderna!


Fiskarna i havet


Som gästlärare under veckan, gav hon oss tre uppgifter som vi skulle försöka teckna upp i serieformat. 1. Teckna din kompis dröm/mardröm. 2. Teckna en kort serie utifrån en mening. 3. Teckna ditt minne från din bästa sommar, värsta jobb etc (denna uppgift var ganska fritt.)



Det var tufft att hinna med att göra dessa uppgifter på så kort tid men jag lyckades att rita ner några enkla serier och vi fick verkligen lära oss hur man skulle rita en serie på rätt sätt. (Dvs Börja från vänster till höger och arbeta dig sedan nedåt.)


Jag ska berätta mer om det i nästa blogg!



Men jag rekommenderar verkligen att ni läser serien "Fiskarna i Havet"!





De böcker som hon har skrivit är:

”Labyrinterna, och andra serier av Anneli Furmark. (Självbiografisk.) 2002

”Amatörernas afton” 2004

”Jamen förlåt då” 2007

”August och Jag” 2009

”Inland” ?

"Fiskarna i Havet" 2010.

Anneli Furmark på ...

1 Läs mer >>

13:e Februari 2011.

Har haft lite ont i huvudet idag pga fullspäckad kväll med Jazz, dans, vin och skönt fölk nere i skolan och i prästgården.

Igår kväll var det premiär konsert av Jazzsångerskan Sarah Riedel inne i "Kyrkan" i skolan. Jazz har aldrig legat högt på listan över de musikgenrer jag lyssnar på. I höstas spelade Monica Borrfors och hennes Jazzband inne i skolan! Den föll mig inte i smaken! För mig låter Jazz ganska trist och deppig.

Men Sarah Riedel var en helt annan femma!

Hon sjöng jättebra!

Med kombination av Pop, Jazz, Konstmusik och med professionell stråkkvartett (Bestånde av tre fioler,två violiner, trumset och basgitarr.) var det underbart att lyssna på henne!









Och efter Konserten var det efterfest hemma hos Sam uppe på Prästgården! Vi hade jätteroligt! :)

Vi hörs snart igen!

 

Konsert med Sarah ...

1 Läs mer >>
12:e februari 2011.

 

Imorse var det cirka -13 grader utanför vår dörr. Jag märkte kylan när jag upptäckte att mitt rum var lite småkyligt när jag vaknade och nere i köket låg temperaturen på cirka 15 grader!

Och jag som trodde att vintern har försvunnit och man kunde börja cykla på vägarna igen. Men nej nej nej…Vintern har inte gett upp än! Suck!

Under Måndag förmiddag startade vi vår första grafik kurs inom torrnålstekniken.

Grafik kallas olika former av tryckförfarande för att mångfaldiga en bild.  Grafiktekniken har sitt ursprung i Kina då för cirka 2000 år sedan och tekniken kom till Europa under 1200-talet, de första teknikerna man använde sig av inom grafiken var träsnitt och kopparstick. Uppfinnaren Johannes Gutenberg omgjorde sedan tekniken till att uppfinna stilgjutningen och mekaniserade trycktekniken för snabbare framställning av böcker och illustrationer. Under århundradena utvecklades teknikerna med etsning och akvatint och konstnärer som ex Goya, Gustav Dore och William Blake började använda sig av i sin konst.



KKV


Traditionellt delar man in de grafiska teknikerna i fyra huvudgrupper:

Högtryck: I högtryck är det tryckplattans upphöjda partier som färgas in och ger avtryck på papperet. Det som man skär bort (då inom träsnitt eller linoleumsnitt) är det som blir ofärgat under tryckningen.

Djuptryck:  Vid tryckningen infärgas plåten och när man sedan torkar rent ytan så finns färgen kvar i de graverade eller etsade linjerna. Det är detta tryck som vi har fått lära oss att trycka med under veckan. Hit räkans torrnål, kopparstick, mexxotint, etsning och riston.

Plantryck: Skiljer sig helt från ovanstående metoder och innebär att såväl tryckplattans infärgade som icke infärgade partier ligger i samma plan. Litografi är exempel på plantryck.

Schablontryck: Färgen pressas med rakel genom en tunn duk uppspänd på en ram ner på det underliggande pappret. Partier som inte ska släppa igenom färg övermålas med filler. Serigrafi eller med annat ord Silkscreen (Som Andy Warhol använde.) är exempel på metoden. Har någon tryckt en T-shirt nån gång?

Den tryckteknik som vi använde oss under veckan var Djuptryck med användning av torrnål och kopparplåt.



Angelica arbetar


1.
      Det första man gör innan man börjar trycka är att gnugga bort det vassa kanterna och hörnen på kopparplåten med en fil. Det är för du inte ska skära dig på fingrarna eller förstöra pappret under tryckningen. Sedan måste du ta bort oxideringen (Som det oftast finns på kopparplåt.) genom att putsa plåten med Häxan och en bit hushållspapper.

2.      När du är klar med putsningen, tar du bort fettet med T-Röd och sedan tecknar du ner den bild som ska finnas på kopparplåten med en bläckpenna. (Kolla först att bläcket går lätt att ta bort efter du har ritat ner och sedan ristat upp bilden.)

3.       Använd sedan ett vass verktyg t.ex. en torrnål, sandpapper eller andra verktyg som kan ge märken eller konturer som du vill ha på plåten.

4.      Efter du har ristat ner vad du vill ha på plåten, låter du sedan plåten ligga (Med tidningspapper under sig.) på en lagom varm värmepanna. Varför man gör så är för att oljefärgen (Som har en konsistens som skokräm och är lite trögare än vanlig oljefärg.)  ska lättare sjunka igenom där du har ristat.



oljefärg




5.
      Sedan spacklar man på oljefärgen över plåten, tar upp den och lägger den på en kall yta så färgen ska torka lite och fastna bättre.

6.      Efter har låtit plåten kallna en liten stund, använder man en slags väv till att torka upp oljefärgen med, men även samtidigt försöka behålla färgen som täcker över där du har ristat.

7.      När du har gjort det, använder du rivet tidningspapper till att försöka gnugga och torka bort resten av färgen på plåten och det är här som det knepiga börjar! Du ska samtidigt ta bort färgen från plåten och på samma gång inte ta bort färgen där linjerna och skuggorna ska synas. Var försiktig! Om man gnuggar för hårt så kan färgerna i linjerna/skuggorna försvinna och bli otydliga när du trycker plåten.

8.      Men när du är klar som lägger du plåten på tryckpressen och sedan pappret. (Viktigt! Pappret ska ha legat i blöt innan du använder den för tryckning, det är för pappret ska suga åt sig färgen under tryckningen bättre.)

9.      Sedan är det bara att veva och det är nu som trumvivlarna sätts igång och du väntar med spänning över hur resultatet kommer att se ut! Det kan bli lyckat… eller misslyckat! Den stunden är den mest spännande av hela processen.




resultat


gjort av mig



Att köra samma process (Som jag har beskrivit ovanför.) om och om igen är tröttsamt och lite jobbigt. Du kan misslyckas flera gånger, testa flera gånger innan du får den perfekta bilden du vill ha! Men det är värt för du lär dig varenda gång du trycker!

Grafiktryck i skol...

0 Läs mer >>

6:e Februari 2011.

Sitter framför min dator som vanligt, dricker lite gott Te och försöker sammanfatta veckans lektioner och föreläsningar.

Under ons, tors och fredag hade jag och klassen lektioner av gästläraren och konstkritikern Jessica Kempe i samlingsshallen. 

Hon är utbildad Bildlärare och konstnär på Konstfack och är konstkritiker på Dagens Nyheter. Hon är en återkommande gästlärare med mycket i bagaget inom filosofi, konst och humanism och det hon föreläste handlade om: ”Babyboom i samtidskonsten - om spädbarnet som person, objekt och funktion i konst och massmedia.”  

Det hon pratade om handlade mycket om hur "Babyn” (Från spädbarn till 3 års ålder.) börjar äntligen få mer rättvis plats inom samtidskonsten.

"Babyn" har oftast brukas/missbrukas inom konsten, media och reklam som ett objekt. Antingen som en gullig och rar, som ett hot och besvärligt eller som ett offer. Dvs som ett subjekt, en symbol, verktyg eller produkt istället som en människa.

Förr var det låg status att använda kvinnor och barn inom konsten som objekt i tavlor. Det var inte riktigt ”Fint” ansågs det.


Bilden nedanför är gjord av konstnären Bruno Amadio.

 



Under 60-70 talet användes Babyn som en slags symbol för kvinnans förtryck och isolering i hemmet. På flesta tavlor föreställer Babyn/barnet som nånting kvävande och hemsk. 


Nedanför: Lena Cronqvist "Madonnan" och Anna Sjödahl "Vår i Hallonbergen".

 

 

På 1990-talet var spädbarnet fortfarande opopulär och låg långt ner på listan över feminismens och människorättsrörelsens konstmotiv. Marianne Lindberg De Geers jättelika tavla av sin son Örni var ett undantag! (Bilden härnedan för.)




Det Jessica Kempe vill visa fram är att samtidens konstnärer försöker nu öppna nya plan för bebisen och visualisera som en människa dvs. en person med känslor och medvetenhet. Att även om den är så liten och han/hon förtjänar att ses som subjekt och inte som objekt inom konsten/kulturen.

Det var spännande att lyssna hur babyn/barnet har blivit visualiserad i både positivt och negativt sätt och veckans uppgift var att försöka öppna nya plan och försöke visualisera ”babyn” i andra perspektiv.

 Gjorde ett försök att göra en enkel målning som föreställer mitt allra första intryck av verkligheten som barn.

 Jag har absolut inga minnen från min spädbarnstid! Ingen har det! Men jag har några diffusa minnen från när jag var i 2-3 års åldern!

 Det är inte tydligt men jag har ett diffust minne över hur jag satt otåligt på en stol inne i en kyrka. Jag bar på en vit klänning och kunde inte sitta stil. Jag minns känslan att jag sprang fram och tillbaka mellan stolen och altaret och allting var stort och mycket ljust.
 
Jag vet nu att detta första minne utspelade sig under min lillasysters dop inne i Säffle kyrka, datum minns jag inte, men det var där och ingen annanstans som jag började bli medveten om min omgivning och mig själv.

Ganska häftigt och lite kusligt på samma gång eller hur!

Babyboom i samtids...