Veronica Sandahl

Roadtrip runt Västfjordarna del III

22:e September 2016.

Fors av Västfjords färden

 

 

Staden vi övernattade under vår andra natt hette Talknafjodur. Med endast 275 invånare var det ganska lätt att hitta huset som vi skulle sova över. Vi hyrde två rum, delade kök och toalett med uthyrarna som också var ägare till en fiskfarm som låg alldeles i närheten. Rummen var kanske inte lika fräsch och billig som på de förra stället men han som vi hyrde rummen av gav oss en liten rundtur över fiskfarmen han ägde. Fisken han odlade var Regnbågslax och vi fick chansen att smaka en bit, riktigt lyx med tanke på att denna fisk är svindyr och ingen vanlig Svensson skulle ha råd att köpa den. Laxen var riktigt god men ganska fett och klibbig.

 

 
 
 
 

 

Undrar om dom behöver en fiskrensare under vintern? Frågade aldrig men jag undrar hur svårt det är att hitta ett sådant jobb här på Island och om jag skulle klara av att bo i en sådan liten by med endast 275 invånare. Mmmmmm?

Ifall så åkte vi vidare och vi gjorde ett försök att hitta några sälar på den kilometerlånga sandstranden Raudsandur men tyvärr fann vi inga och vinden var väldigt stark.

 
 
 

Senare på dagen fann vi ett gammal fartyg vid namn Gardar som är en av det mest äldsta stålfartyg på Island.

 
 
 
 

Senare på eftermiddagen tog vi oss ytterligare ett dopp i en Hotpot men tyvärr kan jag inte visa några bilder pga vi delade källan med andra turister som också var på roadtrip och jag ville inte störa med att lyfta upp kameran och ta kort på dem.

 
 
 
 
 

Den sista biten bestod mest av att följa hela södra kustsidan av Västfjorden tills vi kunde ta söderut och komma in på samma väg som vi tog när vi åkte uppåt. Vi besökte inga berömda utsiktsplatser eller fler vattenfall men vi hann ta oss en liten titt den berömda källan där poeten Snorri Sturluson hade badat för flera hundra år sedan. Mycket intressant :P men mycket fin källa, synd bara att vi redan hade badat i en annan hotpot och vi hade ingen lust att ta på oss kall baddräkt.

 

 

 
 
 

 

Detta var hela min summering över min utflykt igenom Islands Västfjord. Ett landskap som jag verkligen rekommenderar att besöka om du vill se riktigt vild Isländsk vildmark och inte se en enda turist på flera mils avstånd. Fiskebyarna är små och pittoreska men för att kunna besöka alla ställen gäller det ha en bra, stadig bil och mycket bensin i tanken. Att försöka lifta är lönlöst om du inte har lust att gå några hundra mil och nu när vintern kommer tror jag att bussarna upp dit kommer vara mycket få.   

Men det är värt ett försökt! 

Del II

21:e September 2016.

 

Första övernattningen gick väldigt bra. Isafjödur är en mycket liten, mysig stad som passar perfekt att besöka och sova över, tyvärr regnade det mycket den dagen som det bara en rundtur med bilen genom staden efter vi var klara med frukosten och städningen i rummet som vi bodde i under natten. Vi åkte sedan till snabbköpet Bonus för att handla lite färdkost, fyllde på mer bensin i bilen och sedan bar det iväg igen.

 

 
 
 

Vi upptäckte flera nya vacker vyer och jag vet inte hur många gånger vi stannade bilen för att ta kort. Man märkte ganska tydligt att hösten har kommit till Island. Från ha varit grönt var hela landskapet i fler skiftande toner av orange, röd, gul, brun och mossgrönt. Helt otroligt. Vi passade på under vägen gå en liten fotvandring upp till ett högt berg och beskådade enastående utsikt över havet och under oss lilla staden Sudureyrarhöfn. Vi besökte en av Islands botaniska gårdar som låg som en grön liten oas runt om de karga landskapet.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

Men de mest spännande och vackraste av dem alla var att besöka vattenfallet Dynjandi. Man fick gå upp en liten bit för att komma närmare den och det var ganska blöt och fuktigt i luften men det var så himla kul. Det kändes nästan som att kliva in i en scensättning från filmen Ronja Rövardotter eller Bröderna Lejonhjärta. Det var många turister där men inte lika många när vi besökte Guldafoss. Vägen till Dynjandi är både längre och krångligare att åka med bilen men det är värt resan.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vi hade även chansen att upptäcka en härlig liten Hotpot källan under resan. Detta var vår andra dopp och trots det blåsiga vädret var vattnet var både varm och härlig att kliva in i och vi hade den helt för oss själva så vi kunde bara slappna av och ha det gött.

 

 
 
 
 

När vi var på väg till vår nästan övernattnings anhalt var klockan ganska sen. När vi åkte igenom fjordarna hade vi strålande kvällsljus med skiftningar mellan rosa och orange. Här behövs ingen förstärkning med hjälp av Photoshop att göra himlen mer effektfull.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

Roadtrip runt Västfjordarna del I

24:e September 2016.

Ber om ursäkt att jag inte har hunnit blogga. Mitt jobb på Grabrok tar sin tid, sedan umgås man på kvällarna med mat och spel eller sticker iväg nånstans under sina lediga dagar. Men jag tänker nu passa på att skriva lite om min lilla resa runt Västfjordarna som tog cirka tre dagar att åka igenom med bil.

 
 

Den 20:e September startade vi vår resa vid nio tiden på morgonen. Det var jag och mina tidigare reskamrater Kyl, Elsi och Martha som åkte tillsammans och vi fick en mycket god start under vår första dag med mycket regn men sedan solsken som gav oss en jättevacker regnbåge som trädde fram under vår färd. Vi har tidigare fått rekommendation att ta en rundtur uppe i Västfjordarna för sina vackra, orörda natur men också att det är sällan turisterna orkar åka upp dit utan föredrar den Gyllene Cirkeln som resmål. Det man måste vara beredd på är att man kommer att se ofattbart mycket skönhet och orörd natur däruppe. Men när man kör på vägarna kan de bli allt från raka och rena asfalter till djärva kurvor men grus och djupa gropar i marken. Också att tänka på är att det gäller att inte ha någon höjdskräck och lite is i magen, för vägarna leder oftast brant uppåt eller nedåt med bara en meter från kanten och flera hundra meter ner till marken.

 

 
 
 
 
 

Vi gjorde några korta stoppar på vägen för att ta foton och njuta av utsikten men den mest otroliga besöket var i den mycket isolerade Skalavik som ligger nästan på toppen av Västfjorden. Det tog en liten tag att ta sig ditt för vägen var mycket kurvig och gropig men det var värt varenda liten kilometer som vi med andan i halsen åkte på den och igenom total öde landskap med ingen kotte i sikte. Men undantag av några sommarhus som såg ut som vara låsta och stängda för säsongen var hela Skalavik helt öde med en flera hundra meter lång sandstrand utsträckt framför näsan på oss. Vilken lyx att ha ett sommarhus här men jag tvivlar på att vattnet någonsin blir varmt nog att bada och att gå nånstans för att köpa lite godis är helt lönlöst för närmaste by ligger flera gropiga kilometer från Svalavik.   

 

 

 

Vi åkte förbi en mycket mysig stad vi namn Bolungavik och sedan var vi framme till Väatfjordens största fiskestad Isafjödur, med cirka 3000 invånare, där vi gjorde vår första övernattning i en Airbnb vandrarhem som vi hittade via nätet. Mycket fint ställe. Väldigt fräscht och gott om utrymme och det var väldigt skönt att göra ordentligt middag och se lite på TV efter ha livnärts sig på Skyr, vatten, bananer och baguetter med endast ost och skinka på. Det första intrycket man får av fiskebyarna i Västfjorden är hur små och pittoreska dom är. Flesta av husen var väldigt små och ytterväggar ganska slitna pga. av vind och blåst men annars var dom väldigt söta. Säffle kan jämföras som en ganska stor stad i jämförelse med dessa små byar. Vi har ju 6 snabbköp medans en fiskeby kan ha en liten matvaruaffär eller att man måste åka flera km till närmaste grannby för att köpa nåt.