8 September 2010.
Jag känner mig som en kulturmänniska som riktigt har sugit åt sig mycket kultur och konst idag. Ikväll har vi haft premiär för Höstens kulturprogram med vin och föreläsning av författaren och kulturskribenten Magnus Haglund.
Hans föreläsning hade titlen "Varför jag har lyssnat på Ariel Pink hela sommaren."
Hela föreläsningen var som en röd tråd där han, som en sagoberättare, berättade om sin sommar på en norsk musik-festival, hur han blev förundrad och faschinerad över olika musikstilar som han fick ta del av på radiostationen som han jobbar på. Under hela föreläsningen spelade han upp låtar ex Ariel Pink "Totally Bringing", Papil Alle, okänd 80-tals låt och en låt med titlen "I`m not in love" från 1975. Och han spelade upp låtarna fullt ut!
Min klasskamrat Sam, som satt bredvid mig, sa att de kändes att man var tillbaka till mellanstadiet, i gamla gympasalen och det var barndisco igen. (Medans han smutade på sitt andra glas av vin.). Mmmmm.....
Utanför "Kyrkan" (Vår smeknamn till samlingshallen.) står konstnären Gabo Camnitzer verk.
Gabo Camnitzer är utbildad på konsthögskolan Valand 2005-2008. Verksam i Göteborg och London. Sedan avslutade studier har han ställt ut på bla. Galleri 54, Bonniers konsthall och Galleri Thomassen.
Jag var på hans föreläsning förra veckan och jag har inte haft tid eller möjlighet förrän nu att berätta lite om honom. Jag har inte mycket till övers abstrakt eller koncept konst. Visst utesluter jag inte alla koncept/modern konst som skräp, det finns verk som jag känner konstnären verkligen får fram syftet men de är sällan.
Oftast verkar det som att konstnären har tappat bort meningen med verket på vägen. Modern konst kan vara väldigt väldigt svårt att tolka eller förstå ibland.
Det första intrycket med Gabo Camnitzer verk var smaken och lukten av salt lera (Från skulpturen till vänster). Bilderna som syns ovanför är skulpturer som är gjorda av modellera. Lera som man använde i förskolan till att forma små figurer, men han verkar ha använt en bättre och hårdare kvalite. Vad han sa på föreläsningen är hans syfte med verken att det ska vara lekfullt och barnsligt. Verken såg lite löjliga ut men ett verk fann jag väldigt intressant.
I ett videoklipp (som han visade under föreläsningen) berättade han om sin utställning "Primal Interval" som han har gjort för några månader sen. Där han har bland annat fogat ihop långa gipsplattor i varierande glada färger till en mångdubbelbottnad vägg. Han önskade sig att publiken bokstavligen skulle slå sig igenom för att komma från färg till färg.
när det gäller verket "Primal Interval" så är det ett undantag för moderna verk. För visst behöver inte konstverk hela tiden ha en djup, ytlig, politisk eller super allvarlig innebörd. Verket "Primal Interval" är simpel: Slå sönder
väggen!
Och var ärlig mot dig själv: Om du skulle ha varit där i konsthallen, du är kanske förbannad, sur, ledsen eller leksugen och du vill inget heller än att ösa din energi över något! Och här har du orörda väggar du har lov att göra ett härligt stort hål med din fot, ben, knytnäve eller huvud i väggen.
Erkänn! Det låter väldigt frestande!
2 kommentar(er)
