Veronica Sandahl

Resan till Ahrenshoop
 

15:e Januari 2016.

 

Nu är jag äntligen i Ahrenshoop och sitter i mitt lilla, fina rum inne i Kunstlerhaus Lukas och skriver.

Vädret utanför är plusgradigt, ingen snö i sikte och det har varit klart och fint väder ute när jag gick min första tur runt om i området idag.

Det har varit en lång resa och jag har varit så orolig att jag inte skulle hinna fram till färjan. Att antingen en elkabel, stor gren eller snö-storm som skulle förhindra tåget komma fram i tid och jag skulle bli försenad, men hela resan gick bra från början till slut.  Mamma hämtade mig kl. kvart i sju igår imorse och körde mig ner till stationen. Det var väldigt bra eftersom vi har mycket snö på vägarna just nu och med min stora resväska som förmodligen vägde ett ton skulle jag aldrig ha orkat.

Jag kommer vara borta från Sverige i tre hela månader, i ett annat land som jag aldrig har varit i och min tyska som jag lärde mig i högstadiet nästan bortglömd. Jag har försökt friska upp den med hjälp av youtube klipp och ljudböcker men det är mycket kvar som fattas så jag ska kunna prata och förstå tyska flytande.

Jag minns hur rädd jag först blev när jag fick erbjudandet att praktisera i Ahrenshoop under hela Jan-April perioden. Att lämna hem och familj och helt på egen hand åka ner ditt och bo och arbeta med människor jag aldrig har träffat. Var dom seriösa, var dom trevliga, skulle jag få bra villkor med mitt boende och jobb? Men allting löste sig. Jag kommer inte få någon lön men jag erbjuds gratis bostad och företaget kommer betala min resekostnad. Ahrenshoop är liten stad så det blir nog inga problem med utgifterna.

Jag hoppas att jag kommer få lagom mycket uppgifter. Uppgifter som kommer vara givande, spännande och intressanta. Inte bara stå ensam i ett tomt och kallt galleri och invänta gäster, utan få riktigt vara med. Men främst hoppas jag att jag kommer trivas med mina arbetskamrater.

Jag har försökt förberedda mig så gott jag har kunnat med försäkringar, tagit reda på information om att surfa och ringa utomlands, se vad jag behöver göra om jag blir bestulen av mina värdesaker, kolla att dom har wi-fi inne i bostaden jag ska bo i (Jag kan inte leva utan internet.), stipendier som man kan söka och tagit reda på mer om konstgalleriet Lukas och byn Ahrenshoop. Eftersom man ska vara i utomlands i tre månader gäller det att vara förberedd för både det värsta och det bästa.

 

 

Tågresan gick bra och jag nådde i god tid till Trelleborg där jag gick på TT-line färjan. Vi var inte så många ombord på vilket först kändes lite konstigt. Jag var den enda fotgängaren, dom andra var lastbils chaufförer och en och annan bilåkare så jag hade gott om plats att sitta mig ner inne i cafeterian, äta lite och vänta tills vi var framme.

 
 

 

Gud vad jag avskydde att åka i mörker. Det var helt becksvart utanför och det kände sedan lite läskigt när man klev ut från färjan och beträdde en stor, mörk hamn. Visste inte först vart jag skulle ta vägen, men en i cabinpersonalen hjälpte mig att visa till bussen som tog mig till hamnterminalen och där stod två av mina framtida arbetskamrater Reinhard och Iris som skulle möta och hämta mig i Rostock. Sedan tog det bara 40 minuter att åka till Ahrenshoop och när jag väl gick till sängs var det redan midnatt och jag var hur trött som helst.

Så mycket nytt, så mycket att se och också samtidigt spänd, nervös, vaksam och nyfiken över allt som jag aldrig har sett förut.

Rummet jag bor i nu är jättemysigt, skön säng och jag har en egen toalett och dusch. Jag delar kök och frys med dom andra i huset men man har mycket utrymme att ha för sig själv här. Kommer snart uppdatera mer om min första dag i Ahrenshoop, men här har jag lite mysiga bilder att dela med er av kusten och deras sjö Bodden.  

 

 
 

 
 
#1 - lena

hej! så kul att få följa dig på resan, hoppas innerligt att allt kommer att fungera. Många kramar till dig.

#2 - Anonym

Åh va roligt!!! Längtar till nästa inlägg!!!