Mid-hvoll i Vik

6:e november 2016.

Jag har stannat över en hel vecka i min nuvarande position hos familjen Siggudardottir här i närheten av staden Vik i södra Island. Hade kontakt med dem i början av Oktober och kommer nu bo här under resten av november månad med att hjälpa till på deras gård. Familjen äger en hel farm med både kor, hästar, får, hundar och en liten katt och mina arbetsuppgifter här kommer variera både med att städa i deras sju stugor som dom hyr ut till turisterna, sköta om receptionen, ta hand om tvätten, städa ladugården och mjölka korna.

 

 

Det sista hade jag totalt 0% erfarenhet av som jag mest undrade hur det skulle gå. Visst har man sett och vart närheten av kor förut men aldrig varit inne i ett stall eller ens mjölka. Första gången jag kom in till stallet var jag först lite rädd och osäker att vara omgiven av så mycket kor, mocka, piss som låg högar på golvet och för inte tala om stanken. Jag hade inget emot lukten eller koskiten, det var mest att vara närheten av så stora och kraftiga djur som kan lätt sparka till med sina hårda klövar som jag var mest nervös över. När jag gick igenom stallet första gången med deras bakar på vardera sida av mig, tänkte jag hela tiden "sparka mig inte, sparka mig inte." Hittills har jag hjälpt till att mjölka tre gånger, inte ensam såklart utan jag har assisterat  pigan/hästskötaren Kathy och bonden Siggi med att tvätta spenarna på djuren, sätta på vaccumpropparna och starta mjölkmaskinen. Eftersom dom inte har så många kor, bara cirka 30 st, använder de endast mjölkmaskiner som man kan bära runt, hänga upp bredvid kon, skruva fast slangarna tillhörande maskinen i ett rör som leder mjölken upp och sedan till förvaringsmaskinen, sätter sedan fast propparna på kon.

 

 

Lätt som en plätt (inte.)

 

Första gången kände jag mig så klumpig eftersom maskinen är både tung, kon är stor och att luta sig ner, sätta propparna på kons juver och samtidigt tänka "sparka mig inte, sparka mig inte." hjälper inte att försöka dämpa nervositeten. Första gången ville propparna inte samarbeta med mig, dom ville inte sätta sig fast trots jag försökte om och om igen. Men som tur var gick nervositeten över eftersom kor är i naturen vänliga och snälla som bara ger långsamma "kärringkickar" (Som Kathy säger.) om dom blir irriterade eller använder svansen till att rappa till en så nu efter tredje gångens mjölkning är jag mer säker över hur jag ska göra.

 

 

Nämnde jag förresten att dom också har kavlar? Visst är dom söta!

 

Sedan det bästa till sist. Under min tredje dag på farmen fick jag chansen att rida på en av deras Islandshästar. Familjen äger en liten hjord som de erbjuder ridturer åt turisterna. Jag är så glad att Islandhästarna är både små och snälla, annars skulle jag aldrig ha klarat av att kliva upp om dom hade varit i storleken som halv eller fullblod som jag måste använda en stege för att komma upp. Rid stigen de använder till sina turer är deras privata sandstrand som består av ren, svart vulkansand och är helt underbar att rida på och som ni kan se bo jag inte så långt ifrån storslagen natur och klippan Dyrholaey.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

Kommentarer:

1 lena:

skriven

vad mycket nytt du får lära dig och prova på, muskler får du på köpet. Många hälsningar från mormor och mig. Hon var här i helgen och läste alla dina bloggsidor en stolt mormor må du tro.

Kommentera här: