6:e September 2016 forst
Man hinner se ganska mycket av Reykjavik över de få timmar jag hade att vänta innan bussen åkte. Jag hann inte besöka några butiker utan det var mest fönstershoppande och låta mig gå vilse lite runt om i staden. För att veta hur man ska komma tillbaka till stationen hade jag Hallgrims kyrkan som utgångspunkt. När jag började gå från busstationen hade jag tydligt kyrkans baksida tydligt framför mig. Jag gick upp och sedan gick jag till framsidan av kyrkan. Kyrkan är väldigt vacker och unik. Från alla pampiga kyrkor man har sett nere i Tyskland så är den här väldigt stilren och modern. Inuti kyrkan är det ännu bättre, de höga kyrktaket, dopfunnet och altaret fanns där men det fanns inga detaljerade målningar eller gamla 1600-1800 tals tavlor av tidigare präster och borgmästare som tyskarna har. Trots att det är nu September och högsäsongen är över vad det ändå en hel turister inne i kyrkan och det var en väldig lång kö till hissen som kunde köra upp en till tornet. Jag hade ingen lust att se utsikten eftersom kön var lång så jag passade på att ta några foton inne och utomhus av kyrkan.
Som jag skrev så använde jag kyrkan som utgångspunkt, efter jag var klar med kyrkobesöket använde jag mig av kyrkans huvudingång som pil och gick sedan nedåt mot centrum.
Jag hade lyxen med soligt väder och många turister så det dröjde inte så länge förrän min skidjacka började bli lite för varm men det var jätteintressant att strosa omkring och titta.
Jag var då redan väldigt hungrig och man bortser från skyrburken jag åt på flyget hade jag inte ätit frukost sedan via 4:00 på morgonen. Därhemma var klockan cirka 11 på förmiddan men när jag kom till Keflavik var klockan 9:30 ungefär.
Samtidigt jag kollade runt försökte jag även hitta nånstans att äta. Reykjavik har gott om restauranger men tyvärr inga billiga. Det fanns korvkoiskar men nästan alla hade långa köer.
Till slut fann jag ett litet café som serverade Lammsoppa och fri Wi-fi. Man kan först tro att lammsoppan kostar 1680 kr men egentligen ligger det på 123 SEK och det är rätt lagom pris här på island. Cafet heter Babalu och riktar sig ganska mycket åt ungdomar och backapackers. Hela inredningen var blandat alltifrån popkultur, vintage och gamla saker som morföräldrarna har i sin sommarstuga. Litet, mysigt, trevligt och man fick lugn och ro att äta där samt det är fri Wi-fi.
När klockan slog 17:14 tog jag buss 57 från Mjodd station och åkte raka vägen till orten Bifröst där min värd Matheu hämtade mig. Hela bussresan kostade cirka 186 SEK och det priset är värt att betala istället ta en guide buss som kostar flera hundra för att åka längst Island västkust och njuta av utsikten med havet på vänster sida och bergen på höger sida av motorvägen. Hela resan tog cirka 2 timmar till jag äntligen var framme i Bifröst och Matheu var redan där och tog emot mig.
Min energi hade precis runnit och jag var ganska trött Efter har gått upp tidigt, suttit på flyg och sedan på bussar att man blir alldeles stel, gått runt med mitt tunga bagage, ha vakade öga på mina saker så de inte blir stulna och hålla koll när alla flyg och busstider går och vart jag ska stå och vänta på dem. Det är mycket saker att hålla reda på när man reser långt, men det är värt priset och tiden.
1 kommentar(er)
