24:e September 2016.
Ber om ursäkt att jag inte har hunnit blogga. Mitt jobb på Grabrok tar sin tid, sedan umgås man på kvällarna med mat och spel eller sticker iväg nånstans under sina lediga dagar. Men jag tänker nu passa på att skriva lite om min lilla resa runt Västfjordarna som tog cirka tre dagar att åka igenom med bil.
Den 20:e September startade vi vår resa vid nio tiden på morgonen. Det var jag och mina tidigare reskamrater Kyl, Elsi och Martha som åkte tillsammans och vi fick en mycket god start under vår första dag med mycket regn men sedan solsken som gav oss en jättevacker regnbåge som trädde fram under vår färd. Vi har tidigare fått rekommendation att ta en rundtur uppe i Västfjordarna för sina vackra, orörda natur men också att det är sällan turisterna orkar åka upp dit utan föredrar den Gyllene Cirkeln som resmål. Det man måste vara beredd på är att man kommer att se ofattbart mycket skönhet och orörd natur däruppe. Men när man kör på vägarna kan de bli allt från raka och rena asfalter till djärva kurvor men grus och djupa gropar i marken. Också att tänka på är att det gäller att inte ha någon höjdskräck och lite is i magen, för vägarna leder oftast brant uppåt eller nedåt med bara en meter från kanten och flera hundra meter ner till marken.
Vi gjorde några korta stoppar på vägen för att ta foton och njuta av utsikten men den mest otroliga besöket var i den mycket isolerade Skalavik som ligger nästan på toppen av Västfjorden. Det tog en liten tag att ta sig ditt för vägen var mycket kurvig och gropig men det var värt varenda liten kilometer som vi med andan i halsen åkte på den och igenom total öde landskap med ingen kotte i sikte. Men undantag av några sommarhus som såg ut som vara låsta och stängda för säsongen var hela Skalavik helt öde med en flera hundra meter lång sandstrand utsträckt framför näsan på oss. Vilken lyx att ha ett sommarhus här men jag tvivlar på att vattnet någonsin blir varmt nog att bada och att gå nånstans för att köpa lite godis är helt lönlöst för närmaste by ligger flera gropiga kilometer från Svalavik.
Vi åkte förbi en mycket mysig stad vi namn Bolungavik och sedan var vi framme till Väatfjordens största fiskestad Isafjödur, med cirka 3000 invånare, där vi gjorde vår första övernattning i en Airbnb vandrarhem som vi hittade via nätet. Mycket fint ställe. Väldigt fräscht och gott om utrymme och det var väldigt skönt att göra ordentligt middag och se lite på TV efter ha livnärts sig på Skyr, vatten, bananer och baguetter med endast ost och skinka på. Det första intrycket man får av fiskebyarna i Västfjorden är hur små och pittoreska dom är. Flesta av husen var väldigt små och ytterväggar ganska slitna pga. av vind och blåst men annars var dom väldigt söta. Säffle kan jämföras som en ganska stor stad i jämförelse med dessa små byar. Vi har ju 6 snabbköp medans en fiskeby kan ha en liten matvaruaffär eller att man måste åka flera km till närmaste grannby för att köpa nåt.
0 kommentar(er)
