Veronica Sandahl

13:e Mars 2019

Fattigfällan Del I

 Jag undrar om det är verkligen värt att vara ”fröken duktigt” nuförtiden? Att du jobbar, sliter och gör ditt allra bästa ändå kommer behandlas som skit om du skulle plötsligt bli utbränd, sjuk, hamna i en olycka och bli sängliggande i flera månader eller år? Att trots du betalar försäkringar, har sparad buffert och har alla papper i beredskap att visa upp kommer du inte få någon hjälp alls från socialen och när du får hjälp kommer det inte vara så mycket och dom kommer bara se ner på dig som en smutsfläck.

Jag var på  föredrag av Charlotte von Zweigberk om hennes bok ”Fattigfällan” idag på Arenan i statsbiblioteket. En berättelse som handlar om ”Beata”, en vanlig kvinna med eget företag som hon har drivit i flera år. Har jobbat, slitit, varit duktig, aldrig haft några skulder eller varit efter med räkningar men när hon blir långtidssjukskriven hamnar hon i ond spiral ner till helvetet. Hon får varken hjälp av försäkringskassan eller socialen för att betala hyran, räkningar eller mat. Hon hotas av kronofogden och tvingas att ta sms-lån, svälter och bara få av hennes bekanta och vänner tror på att hon har hamnat så djup utan några giltiga skäl som droger och alkohol när själva grunden till hennes situation helt enkelt hon blev sjuk och fattig.

”Beata” är inte ensam. Fler och fler människor hamnar i Beatas förnedring i vårt rika, moderna Sverige. Man tror att det finns ett skyddsnät om man skulle bli sjuk men det finns inte. Socialen tar inte emot människor som är vid ruinens brant utan bara när du är i absolut botten. Svårt sjuk, hårt skuldsatt, djup ångest, slitna och lortiga kläder, onda tänder och flottigt hår måste du visa fram. Bara då kan du få hjälp och då är det bara en liten peng du får. En liten peng som man skulle ha fått tidigare och kunde ha vart till större hjälp när det fanns fortfarande tid att bli räddad.

Sedan får vi inte glömma våra fattigpensionärer som blir allt fler och fler. Att trots jobbat Heltid i 30-40 år eller varit hemmafru men när dom väl tar pension får dessa stackars människor nästan ingenting och måste besöka soppköket för att mätta sig sina kurrande magar.

Jag blir bara så förbannad!

Visst, som Charlotte von Zweigberk nämnde under föredraget, oavsett om du är rik eller fattig kan du bli långtidssjuk p.g.a. utbrändhet, cancer, av droger/alkohol och får problem ekonomiskt, men enligt mina ögon kommer den rika klassen alltid klara sig bättre ur sån situation än en låginkomsttagarna. Varför? För dom har råd och bättre skyddsnät är vanlig Svensson har. Dom har lättare att dölja skammen att vara fattig än vad en Beata eller fattigpensionär gör.

Så jag undrar? Hur kommer det se ut för oss? Vi 80-90-00-talister när vi tar pensionen eller blir långtidssjuka och sedan alla asylsökande som kommer till Sverige nu och ska försöka komma in på vår arbetsmarknad. Hur kommer det se ut för oss om cirka 30-40 år? 

I min och den yngre generationen har vi större frihet att vidareutbilda oss. Testa oss fram i olika yrken istället för att satsa på en enda Heltid. Många gör karriärer som bloggare, vloggare, influencer och kan tjäna massor med pengar på sitt företag. Andra satsar vidareutbilda sig och tar skyhöga CSN lån för att klara sig. Och om detta jobb som inte passar efter vi har pluggat färdigt och tagit examen kan vi bara återgå till skolbänken igen. Vi har så många möjligheter vad vi vill bli vilket är jättebra, men till skillnad från våra föräldrar och morföräldrar är vi är tvungna att ta studielån, bostadslån, banklån etc. Att studera på skolan kostar inget, att leva gör det och det kan ta evigheter att bli äntigen bli skuldfri så när vi tar pensionen, hur många av oss kommer fortfarande ha CSN lån och bostadslån att betala tillbaka? 

Vi vår generation uppmuntras man att ta lån! Det är en självklarhet. Man ser det som en investering och som i många fall är värt men vilka blir konsekvenserna för oss i framtiden?  

Sedan alla asylsökande som har kommit hit till Sverige. Det finns redan nu onändliga artiklar om hur asylsökande tvingas leva i små, skitiga krypin med sina familjer med bara nödvändiga möbler, hushållsartiklar och med denna evighetslång väntan att få veta om dom får uppehållstillstånd eller inte vilket tyvärr kan ta flera år. Och om dom får det kommer sedan bli en lång kamp att komma in på arbetsmarknaden oavsett om hen är analfabet eller doktor. Om man är ung har man en chans att etablera sig men om man är asylsökande, medelålders kvinna/man kommer hen aldrig att hinna att bygga upp en ordentlig pension eller buffert när hen väl får ett jobb.

Så om 30-40 år eller tidigare kommer vi ha en ny era av "fattiga" i vårt samhälle. Människor med skyhöga studieskulder, bostadskulder, bankskulder etc. Människor som kom sent in på arbetslivet och hann inte bygga upp en trygg pension innan det blev försent. Människor som jobbat flera år inom låginkomstyrken tex vård och service och trots slit, stress och låg lön inte kommer ha en pension som dom kan leva tryggt på. 

Detta kan vi redan nu se i vårt dagens samhälle men jag är rädd att det kommer bli betydligt fler och allvarligare och politikerna gör ingenting för att förhindra denna ev. framtida katastrof. Dessa människor berör inte politikernas känslor tillräcklig för dom ska göra något. Må så vara att politikerna beklagar sig, tycker det är jättetråkigt och säger dom vill försöka hitta en lösning på problemet men tyvärr har vi lärt oss att det bara är tomma löften. 

Att skriva ut denna frustration som boken ”Fattigfällan” ger oss en gott inblick över hur våra sjuka och fattigpensionärer lever just nu. Boken har fått god respons och författaren har varit med både i TV, föreläsningar och gett en röst till dom som inte har möjlighet och har gett oss läsare en bättre insyn över våra fattiga i Sverige. Men jag känner att det inte är tillräckligt. ”Beata” är ofarlig. Hon är ingenting i poltikerna eller toppsamhällets ögon. Hon är en medelålders, arbetslös tant som inte har något att erbjuda politikerna för att dom ska kunna att ändra sina lagar om stöd och vård. Många känner igen sig i hennes situation men hon är inte den idealperson som politikerna vill ska stå på deras sida och ge röst till deras tankar och planer om framtiden. För Beata är inte framtiden. Fattigpensionärerna må ha byggt upp vårt samhälle men dom tillhör inte längre framtiden.

Där krävs en annan frontfigur för det ska bli en ändring. En frontfigur med större media publik som politikerna vet kan påverka deras jobb, deras ”goda” rykte och men också kan användas som stark stöd till deras parti. 

Vilken Cynism, jag vet!

Frontfiguren måste vara helt annorlunda från vad våra nuvarande frontfigurer när vi tänker på fattigdom. Dessa frontfigurer och influencer finns det gott om i våra sociala medier vilket är jättebra.

Vi har "Fattigfällan" av Charlotte von Zweigberk  och dokumentären "36 dagar på gatan" av Christoffer Hjalmarssonsom som verklligen har berört många men vem kommer ta första steget att göra något helt kontroversiellt för det verkligen ska hända något? Vi hade #Metoo för några år sedan, nu är det dags för en ny hashtag.

#

För våra sjuka, arbetslösa, låginkomstagare, pensionärer och för Beata.